L

Fastlagens, fettisdagens och semlans historia

En nygräddad vetebulle, fylld med mandelmassa, toppad med vispad grädde och ett lock pudrat med florsocker. Inte så dumt, eller hur? Men varför äter vi de här bullarna just vid den här tiden, och vad heter de egentligen? Fastlagsbullar, fettisdagsbullar eller semlor?
Bild:

Fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller semla? Man kan använda all tre benämningarna. Hetvägg är dock ett ord som inte alla känner till längre så undvik det när du beställer dina semlor.

Fastlagen är, enligt Svenska Kyrkan, de tre dagar som är precis före själva fastan. Fastan i sin tur är de drygt 40 dagarna före påsk som man skulle fasta, alltså "begränsa sitt ätande."  Så var kött och ägg förbjuden mat, livet skulle levas mycket lugnt och återhållsamt. Med "tid för eftertanke."

För att klara av det här så hade man alltså tre dagar på sig att festa ordentligt, äta mycket och ofta fet mat och att dricka riktigt gott. Man la helt enkelt upp ett lager i kroppen inför de fyrtio dagarnas fasta.

Namnen på dagarna säger en hel del om vad man egentligen höll på med. Vi har Fläsksöndag, blå måndag eller bullamåndag, pannkaketisdag eller stenkaketisdag, det som senare har blivit fettisdag.

Fettisdagen var inte bara en dag med god mat, den var också brytningspunkten mellan vinterhalvåret och sommarhalvåret. Efter fettisdagen skulle man helst inte ta med sig en lykta eller en lyssticka när man gick ut till djuren i ladugård och stall. Från den dagen skulle man klara sig med dagsljuset.

Det var också viktigt att alla besökare som kom till gården under fettisdagen verkligen blev bjudna på något gott att äta och dricka. Annars slog olyckan till över gården under det kommande året.

Men man hann med mera än att bara äta. Under de tre fastlagsdagarna hade man roligt också. Man lekte, hittade på massor med glada upptåg och man klädde ut sig.

Bild:

Konditorier och bagerier tävlar idag ofta om att baka den allra godaste semlan.

"Slå katten ur tunnan" är en av många lekar som man ägnade sig åt. Den gick till så att man stängde in en levande katt i en tunna. Sedan red man fram till tunnan en efter en och slog på den med tunga käppar eller med svärd tills tunnan gick sönder. Den som lyckades slå sönder tunnan först blev "kattakung". Leken finns kvar än idag, framför allt i Danmark och i södra Sverige. Numera dock inte med levande katter i tunnan.

Själva ordet fastlag är en blandning av danskans och tyskans "vastel-avent" och "Fasten-abend".

Fasta och fastlag var en mycket viktig period under året på medeltiden. Sverige var ett katolskt land, traditionerna var starka. Lika starka som de fortfarande är i katolska länder. Under fastlagsdagarna festar man, håller karneval, dvs säger adjö till kött för ett tag. Orden carne och vale betyder just det, "kött farväl".

När reformationen kom till Sverige på 1500-talet tog reglerna om fasta bort ur kyrkans lära.

Men hur var det nu med semlorna, fastlagsbullarna? Jo, de hörde till frossandet i god mat under fastlagen. I början hette bullarna hetvägg, de var gjorda av vetemjöl precis som våra är idag, men de var kryddade med kummin och formen var annorlunda, bakade som kors eller i kilform. Det är också från den här kilformen som själva ordet hetvägg kommer. Ett lån från tyskans heisse wecken, d.v.s varma kilar.

En hetvägg var alltså en bulle med fyllning som serverades i en skål med varm mjölk. Mandelmassan i bullen har hängt med länge, grädden la man till efter det första världskriget då också locket av vetedeg kom på plats. Då hade också fettisdagsbullen fått sitt andra namn dvs semla. Det ordet kommer från latinets simila som betyder, ja just det, bulle!

Att äta en eller två eller flera fastlagsbullar är alltså en gammal tradition samtidigt som den är en väldigt levande och populär tradition.

Bild:

Ordet semla härstammar från latinets simila som betyder bulle av vetemjöl.

Idag är det också lite tävling när det gäller vår svaghet för den här goda bullen. Konditorier och bagerier tävlar om att baka den allra godaste bullen, de har alla hemliga blandningar på fyllningen och alla har också den fluffigaste vispgrädde. Säger de i alla fall. Allt för att vinna tävlingen. Dagstidningarna låter ett antal journalister göra blindtester och bedöma ett antal bullar, ofta på en skala från ett till fem. Mycket populärt uppdrag i tidningsvärlden.

Det finns en svensk kung som idag är känd för en enda sak. Nämligen att han dog efter att ha ätit en stor portion hetvägg. Kungen hette Adolf Fredrik, han levde mellan 1710 och 1771, han var far till den mer kände Gustaf III. Adolf Fredrik gillade mat, riktigt god mat.

En kväll, fettisdagen den 12 februari år 1771, slog han till med ostron, hummer, böckling, kaviar, surkål, kött med rovor och så som avslutning då hetvägg. Till allt detta drack han champagne. Det blev hans död, ett vittne, Johan Gabriel Oxenstierna, menar att kungen inte klarade att smälta all den här maten, han fick ett slaganfall och dog. Det gick rykten om förgiftning men Oxenstierna menade att just hetväggen var det som avgjorde kungens öde. Kungen lär ha ätit 14 portioner hetvägg.

En annan känd litterär bullälskare är privatdetektiven Ture Sventon, som knappast kan sköta sitt jobb ordentligt om han inte får en "temla" då och då. Ganska ofta faktiskt. Ture har ju problem med att säga bokstaven s, därför döper han om bullarna till temlor och han köper dem från "Rotas konditori". Det enda i landet som baka temlor året om. Böckerna om Ture Sventon är skapade av författaren Åke Holmberg och kom ut första gången på 1940- och 1950-talet.

För dem som vill baka sin egen "temla" förlåt "semla, finns det mängder av recept och även den mest ovane bagare har alla chanser att lyckas så enkelt är det faktiskt. Vetedeg, fyllning av socker, mandel, kanel och kardemumma, om man nu inte köper färdig fyllning i affären. Baka vetebullarna och skär sedan ett locka på den färdiga bullen, gröp ur lite av bullen så att fyllningen får plats. Snåla inte med grädden och så locket på igen.

Dags att njuta av fastlagen. Härligt!

Litteraturtips:
Nils-Arvid Bringeus, Årets Festdagar, Carlsson, 2006
Jan-Öjvind Swahn, Svenska traditioner, Ordalaget Bokförlag, 2010
Verner von Heidenstam, Svenskarna och deras hövdingar
Åke Holmberg, Ture Sventon
Nordiska museets hemsida

Text:
Eva Österlund
,
frilansjournalist och författare
Publicerad: 10 februari 2013
Uppdaterad: 18 oktober 2016