+ Visa hela artikelserien
M

Jeanne d'Arc, del 4 : Dömd till döden för häxeri

Bild:

Under våren 1430 tas Jeanne d'Arc tas tillfånga av burgunderna och överlämnas senare till engelsmännen. Målning gjord av Adolf Alexander Dillens (1821-1877).

Jeanne som fånge

Krigslyckan tycks så småningom ha vänt för Jeanne. Våren 1430 tillfångatas hon av burgunderna och överlämnas till engelsmännen. Först är hon under många månader fängslad i ett slottstorn. Furstens svärmor, hustru och dotter fungerar som hennes fångvaktare. Kvinnorna behandlar henne väl och försöker övertala fursten att låta fransmännen friköpa Jeanne. Men hon är en alltför värdefull fånge. Engelsmännen vill till varje pris få Jeanne dömd som häxa och bränd. Dels tror de kanske att hon verkligen är en häxa, dels skulle de kunna ta kronan från franske kungen.

Engelsmännen har aldrig erkänt Karl VII som kung. De har själva en tronarvinge som de anser ha rätt till Frankrikes krona. Alltså vill de kunna bevisa att Karl förts till kröning av en häxa.

En stor kommission tillsätts. Där ingår ärkebiskopen, många höga präster och lärda från universitetet i Paris. Hela samtidens intellektuella elit engageras för att utreda fenomenet Jeanne d'Arc. Här hittar vi en kardinal, sex biskopar, trettiotvå teologie doktorer, sexton teologie kandidater och etthundratre andra personer! Alla dessa har hon mot sig. Sitt försvar får hon sköta helt på egen hand.

Ibland skämtar hon med de lärda herrarna. När ett felaktigt svar läses upp säger hon inför hela rätten, att om han en gång till begår ett sådant misstag skall hon dra honom i öronen. Hon förmanar dem också: "Men var försiktiga så att ni inte dömer mig orättvist, för ni skulle därigenom utsätta er för allvarlig fara. Jag varnar er nu, så att jag skall ha gjort min plikt ifall Vår Herre sedan straffar er."

Bild:

Jeanne utsattes dagligen för långa förhör av engelsmännen där man med alla medel försökte förmå henne att erkänna att hennes uppenbarelser var falska. Bilden visar Jeanne i sin fängelsecell i förhör med kardinalen av Winchester. Målning gjord av Paul Delaroche (1797–1856).

Tydligen har Jeanne planer på att fly om tillfälle ges. En dag hoppar hon från det höga torntaket. Hon hittas avsvimmad på gården. Hon kvicknar snart till och några skador tycks hon inte ha fått. Men nu förs hon till ett annat avsevärt otrevligare fängelse. Hon placeras i ett trångt, mörkt rum med järnbojor om fötterna och råa krigare som ständiga vakter. Här utsätts hon för ständiga oförskämdheter, kanske också våldtäktsförsök. Ibland väcks hon mitt i natten av medlemmar i kommissionen som försöker övertala henne att erkänna sitt samröre med djävulen. Men det allra värsta för Jeanne är att hon fråntas rätten att bikta sig eller höra mässan.

Jeanne utsätts dagligen för långa förhör och nya undersökningar om hon verkligen är jungfru. Man försöker med alla medel förmå henne att bekänna, att hennes uppenbarelser är falska. Likaså försöker man tvinga henne att bära kvinnokläder. Lika enträget vägrar Jeanne att gå sina fiender till mötes. Hon besvarar alla frågor om och om igen. Vissa saker rörande rösterna vägrar hon envist att berätta, men hon vidhåller att rösterna kommer från Gud. Sina manskläder behåller hon med samma envishet.

Ingen gång under hela Jeannes fångenskap gör kung Karl något försök att rädda henne.

Jeanne bränns som häxa

Slutligen i maj 1431 döms hon till bålet. Hela staden Rouen är ute denna dag. Just innan Jeanne skall föras upp på bålet får hon en sista chans att avsvärja sig rösterna. Vid synen av bålet grips hon uppenbarligen av ångest och skriver under ett papper där hon erkänner att rösterna kommer från djävulen. Hon kan ju inte läsa, men hon har lärt sig skriva sitt namn som hon stavar Jehanne.

Bild:

Efter ett år i fångenskap döms Jeanne d'Arc till döden för häxeri. Den 30 maj 1431 tvingas hon bestiga bålet, bara 19 år gammal.

Jeanne förs tillbaka till sitt fängelse. Redan nästa dag ångar hon sin svaghet. Åter vidhåller hon att rösterna kommer från Gud. Nu ges ingen återvändo. På nytt förs hon till bålet inför hela stadsbefolkningen. Det är den 30 maj.

Vid bålets påle är fästat ett anslag med orden: "Jeanne, som låtit kalla sig la Pucelle. Lögnerska, förförerska, bedragerska, häxa, vidskeplig, häderska, förmäten, tvivlare på Jesus Kristus, skrytsam, avgudadyrkerska, grym, liderlig, åkallande djävlarna, avfälling, återfällning och kätterska". På Jeannes huvud har man satt en sorts pappersmössa med inskriptionen: "kätterska, återfälling, avfälling, avgudadyrkerska". Hon ber om ett krucifix. En engelsk soldat gör ett kors av två träpinnar och ger henne det. Hon kysser det och håller det mot bröstet. Medan lågorna flammar upp ber hon med hög röst. Sedan faller huvudet ned mot bröstet och hon är död.

För att folk inte skall tro att hon på något sätt lyckats undkomma elden, visas hennes nakna, halvbrända kropp upp för folkmassan. Därefter bränns den helt till aska.

Jeanne återupprättad

Det sägs att Jennes far dog av sorg samma år dottern brändes. Hennes mor däremot kämpar för att få sin dotter återupprättad. Hon vädjar till påven. Efter tjugo år tillsätter kung Karl en "rehabiliteringsprocess" som förutsättningslöst skall gå igenom hela rättegången. Åter intervjuas alla personer som känt Jeanne. Åter gås alla gamla förhörsprotokoll noggrant igenom. Arbetet tar sex år. Resultatet blir: Jeanne var ingen häxa. Hon dömdes på felaktiga grunder.

 

Litteratur:
Jeanne d'Arc: Rättegångsprotokoll år 1431, Göteborg: Universitetet, 1991
Victoria Sackville-West, Jeanne d'Arc, Tiden, 1937
Friedrich Schiller, Die Jungfrau von Orléans. I: Schillers Werke, Band 9, Böhlaus, 1948
Friedrich Schiller, Orleanska Jungfrun, Bonnier, 1872
Curt Wallis, Jeanne d'Arc, Fritzes, 1917
Marina Warner, Joan of Arc, Weidenfeld and Nicolson, 1981
 

Text:
Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
,
författare
Publicerad: 05 november 2013
Uppdaterad: 15 november 2016

Annons