+ Visa hela artikelserien
M

Jeanne d'Arc, del 3 : Krigslyckan vänder för Frankrike

Bild:

Jeanne d'Arc hälsas av Orléans befolkning. Hennes ankomst är vad som behövs för att krigare och övrig befolkning skall få nytt mod.

Jeanne d'Arc befriar Orléans

Staden Orléans är belägrad av engelsmännen. Ryktet om Jeanne d'Arc har nått dit långt i förväg och förväntan är stor. Alla är ute för att möta henne och för att få röra vid henne, när hon rider in på en vit häst. Ett samtida ögonvittne skildrar Jeanne d´Arcs intåg i Orléans.

"Företrädd av fackelbärare red Jeanne vid Dunois sida på en vit häst, prydd med ett rikt schabrak. Hon red långsamt för att inte skada den stora folkmassan som mottog henne med en sådan glädje, som om de sett Gud själv nedstiga till dem. Och detta ej utan skäl, ty folket hade utstått många besvär, mödor och svårigheter, och vad värre var, de fruktade mycket, att ingen hjälp skulle bibringas dem, och att de skulle förlora både liv och ägodelar. Men de kände sig redan tröstade, och de kände det, som om belägringen redan blivit hävd, emedan man sagt dem, att i den enkla Jungfrun bodde en gudomlig kraft, och de betraktade henne med stor kärlek, både män, kvinnor och små barn. Och de trängde sig med stort besvär fram för att få vidröra henne eller hästen, på vilken hon red ..." (Curt Wallis, Jeanne d'Arc, Fritzes, 1917, sid. 85-86)

Jeannes ankomst är vad som behövs för att krigare och övrig befolkning skall få nytt mod. Nu blir alla fast beslutna att göra sitt yppersta. Hon lyckas få hela armén att gå i mässan innan de anfaller engelsmännen. Två av hennes bröder ansluter sig till hennes här och följer henne sedan på fälttågen. Jeanne rider främst med sitt banér och hon står mitt i stridslinjen utan att skrämmas av pilar och kulor. Själv dödar hon aldrig någon. Sitt svärd använder hon bara för att slå med flatsidan. Men hon driver männen att döda. Efteråt faller hon i gråt och ber för de fallna fiendernas själar.

Bild:

Den plötsliga segern vid Orléans ledde till många förslag på fortsatt offensivt agerande. I efterdyningarna av den oväntade segern lyckades hon övertala Karl VII att avancera mot Reims där han skulle låta kröna sig till kung över hela Frankrike. Målning gjord av Jules Eugène Lenepveu (1819-1898).

Orléans befrias och sedan faller engelsmännens fästen ett efter ett. Blotta ryktet om att "Jungfrun" - "La Pucelle", som hon kallar sig själv, är i antågande tycks skrämma dem halvt på flykt.

Vid några tillfällen blir Jeanne sårad, men hon är snart med i striden igen.

När hon stormar upp för en stege, träffas hon av en armborstpil, som tränger emellan pansarplattorna i hennes rustning. Pilen går in ovanför bröstet, genom skuldran och ut till ryggen. Hon störtar till marken och engelsmännen tror att de oskadliggjort henne eller kanske dödat henne. I engelsmännens ögon är hon en häxa som använder trollkonster mot dem. Men deras glädje blir inte långvarig. Redan nästa dag är hon med i första ledet som vanligt.

Bild:

Kung Karl VII kröns i staden Reims på uppmaning av Jeanne d'Arc. Målningen finns i Panthéon och är gjord av Jules-Eugène Lenepveu (1819-1898).

Kvinnorna i Orléans säljer sina smycken för att samla till ett monument över Jeanne. Detta reses på bron och består av ett stort kors med frälsarens bild. På ömse sidor om korset syns Karl VII och Jeanne d´Arc, knäböjande. Minnesmärket skall etthundratrettio år senare komma att förstöras av hugenotterna.

Jeanne d'Arcs styrkor tycks oövervinneliga och ryktet om henne sprids över Europa. Hon har uppfyllt sitt första löfte: att befria Orléans. Hon uppfyller även sitt andra löfte: att kungen skall krönas i Reims. Efter detta är Jeanne redo att inta huvudstaden Paris och befria den från engelsmännen.

Men hon får vänta länge innan hon lyckas övertala kungen att ge henne utrustning och tillstånd för detta.

 

Litteratur:
Jeanne d'Arc: Rättegångsprotokoll år 1431, Göteborg: Universitetet, 1991
Victoria Sackville-West, Jeanne d'Arc, Tiden, 1937
Friedrich Schiller, Die Jungfrau von Orléans. I: Schillers Werke, Band 9, Böhlaus, 1948
Friedrich Schiller, Orleanska Jungfrun, Bonnier, 1872
Curt Wallis, Jeanne d'Arc, Fritzes, 1917
Marina Warner, Joan of Arc, Weidenfeld and Nicolson, 1981
 

Text:
Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm
,
författare
Publicerad: 04 november 2013
Uppdaterad: 15 november 2016