+ Visa hela artikelserien
M

Förenta nationerna (FN)

Förenta nationerna är en unik organisation bestående av självständiga stater som gått samman för att arbeta för fred och ekonomiska och sociala framsteg. Unik därför att ingen annan organisation kan sägas företräda alla världens länder på det sätt som FN gör.
Bild:

FN är ett mellanstatligt, globalt forum för samarbete, beslut och överenskommelser i frågor som är viktiga för hela mänskligheten. Medlemskapet är frivilligt. Alla medlemmar har en skyldighet att följa FN-stadgan och folkrättens principer.

Organisationen bildades den 24 oktober 1945 då stadgan trädde i kraft. Från början hade FN 51 medlemsländer, idag har antalet ökat till 193 (2014).

FN bedriver verksamhet i så gott som alla länder i världen. Verksamheten kan innefatta allt från utvecklings- och utbildningsprojekt till nödhjälp och fredsbevarande styrkor.

Vad är FN?

FN är ett mellanstatligt, globalt forum för samarbete, beslut och överenskommelser i frågor som är viktiga för hela mänskligheten. FN har 193 medlemsstater. Samarbetet bygger på frivillighet och ska inte inkräkta på staters rätt till självbestämmande. Dock har alla medlemmar en skyldighet att följa FN-stadgan och folkrättens principer.

Vad är FN inte?

FN är ingen världsregering som kan bestämma över medlemsländerna och det är heller ingen världspolis. FN kan inte jämföras med Europeiska unionen, där medlemsländerna lämnar över beslutanderätten för delar av det egna landets politik till EU:s styrande organ.

FN:s stadga (grundbestämmelser)

FN-stadgan anger FN:s uppgifter, befogenheter, arbetsordning och organisation. Den preciserar medlemsländernas rättigheter och skyldigheter gentemot organisationen och varandra, och är ett folkrättsligt instrument eller traktat. Den förbjuder t.ex. stater att använda våld mot andra stater annat än i självförsvar.

FN:s mål och huvuduppgifter

FN:s stadga anger fyra huvudmål för FN:

  1. Att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
  2. Att utveckla vänskapliga förbindelser mellan länder.
  3. Att åstadkomma internationell samverkan för att främja utveckling och mänskliga rättigheter.
  4. Att utgöra en medelpunkt för länders samverkan för att nå dessa mål.

FN:s ekonomi

FN:s budget är indelad i en obligatorisk del och en frivillig del. Obligatoriskt är bl.a. bidrag till FN:s reguljära budget och till de fredsbevarande operationerna. Medlemsländernas betalningsförmåga avgör hur mycket varje land ska bidra med. Den reguljära budgeten ska täcka kostnaderna för FN:s huvudorgan. Kostnaderna för all annan verksamhet måste täckas av frivilliga bidrag från medlemsländerna (t.ex. bistånd till fattiga länder).

Vad kostar FN?

FN:s verksamhet kostar ungefär 30 miljarder dollar per år. Det motsvarar ca 4 dollar per människa på jorden och är mindre än två procent av världens samlade militärutgifter 2010. Beroende på att länders frivilliga bidrag till FN minskar, och att många inbetalningar är sena eller helt uteblir, brottas FN ständigt med ekonomiska problem.

FN:s huvudorgan och organisation

FN:s generalsekreterare: Generalsekreteraren leder sekretariatet och är FN:s högste chef. Denne har en central roll i skapandet av fred och utveckling, både genom personliga insatser och genom sina ”särskilda representanter”. Generalsekreteraren utses av generalförsamlingen på rekommendation av säkerhetsrådet. Nuvarande generalsekreteraren Ban Kimoon (Sydkorea) blev 2011 omvald till en ny mandatperiod på fem år.

Generalförsamlingen: Generalförsamlingen fattar beslut om FN:s årliga arbete och där finns alla 193 medlemsländer representerade. Det är ett unikt forum för multilaterala diskussioner och beslut som fattas kan med fog sägas vara ett uttryck för världssamfundets vilja. Varje land har en röst. Beslut fattas i regel med enkel majoritet och är inte juridiskt men däremot moraliskt bindande.

Säkerhetsrådet: Säkerhetsrådets ansvar är att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det består av 15 medlemmar. Fem är permanenta: Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA. Resterande tio väljs för två år av generalförsamlingen. Beslut är bindande och kräver nio ja-röster. De permanenta medlemmarna har vetorätt vilket innebär att beslut inte kan fattas om någon av dem röstar emot.

Sekretariatet: Sekretariatet, som leds av FN:s generalsekreterare, sköter det löpande arbetet och ser till att de beslut som FN fattar genomförs. Omkring 44 000 tjänstemän arbetar inom sekretariatet som, förutom huvudkontoret i New York, utgörs av ett stort antal kontor och avdelningar spridda över världen.

Ekonomiska och sociala rådet:. Ecosoc, det ekonomiska och sociala rådet, samordnar det ekonomiska och sociala arbete som utförs av FN:s under- och fackorgan. Det ansvarar också för FN:s kontakter med ickestatliga organisationer.

Internationella domstolen: Internationella domstolen (International Court of Justice, ICJ) har säte i Haag. Den avgör tvister mellan stater och är rådgivande instans för andra FN-organ. Den kan endast ta upp fall där de inblandade parterna accepterat att tvisten ska avgöras av domstolen. Beslut är bindande.

FN:s arbete är indelat i tre huvudområden – FN:s tre pelare:

  1. Fred och säkerhet: FN ska enligt FN-stadgan bevara internationell fred och säkerhet. I första hand ska konflikter lösas på fredlig väg. Nås en förlikning kan säkerhetsrådet i samförstånd med parterna fatta beslut om en fredsbevarande operation för att t.ex. övervaka ett fredsavtal. Normalt får våld endast användas i självförsvar. Nås inte en fredlig lösning kan säkerhetsrådet besluta om fredsframtvingande åtgärder enligt kapitel VII i FN:s stadga. I sista hand kan man även besluta om åtgärder som innebär militärt våld.

    FN-stadgan är framtagen för att lösa konflikter mellan stater, vilket försvårat ingripanden inom ett lands gränser. Medlemsländerna antog därför på ett FN-toppmöte 2005 principen om ”skyldighet att skydda”, vilket innebär att det internationella samfundet ska agera när ett lands regering inte skyddar sin egen befolkning mot grova övergrepp.

    FN arbetar konfliktförebyggande genom diplomati och medling och genom att utgöra en mötesplats för stater. Konfliktförebyggande är även det arbete som utförs av olika FN-organ för att avhjälpa bakomliggande orsaker till konflikter, som fattigdom och kränkningar av mänskliga rättigheter. I fredsarbetet ingår även FN:s nedrustningsarbete. Det är vanligt att konflikter blossar upp på nytt och FN har därför inrättat en fredsbyggande kommission som ska bistå länderna efter en konflikt. Även antagandet år 2000 av resolution 1325, som lyfter fram kvinnors roll i fredsprocesser, är en viktig del i det konfliktförebyggande och fredsbyggande arbetet.
     
  2. Utveckling och fattigdomsbekämpning: 1946 upprättade FN:s generalförsamling det första underorganet, FN:s barnfond Unicef. Dess första uppdrag var att rädda krigsdrabbade barn i Europa. Idag arbetar Unicef tillsammans med andra underorgan och fackorgan i FN-systemet med långsiktigt bistånd – utvecklingssamarbete – men även med humanitära insatser i samband med naturkatastrofer och konflikter. Det innebär att FN-systemet i sin helhet satsar stora resurser på utveckling och fattigdomsbekämpning.

    FN har anordnat många internationella konferenser som fått stor betydelse på utvecklingsområdet. FN-konferenserna har antagit handlingsplaner. Den mest kända är Agenda 21 från konferensen i Rio de Janeiro 1992 om miljö och utveckling. Konferensen följs upp 2012 av en ny, ”Rio+20”, med temat hållbar utveckling. Millenniedeklarationen, som antogs av generalförsamlingen 2000, sammanfattar en del av de viktigaste besluten från några av FN-konferenserna. I anslutning till detta enades världssamfundet om åtta s.k. millennieutvecklingsmål som man arbetar för att uppnå.
     
  3. Mänskliga rättigheter: Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948 och definierar vilka de grundläggande mänskliga rättigheterna är. Den är inte juridiskt bindande men innebär ett moraliskt åtagande för staterna. Med förklaringen som norm har FN:s generalförsamling antagit över 20 konventioner som är juridiskt bindande för stater som ratificerar dem. Nio av dessa, t.ex. barnkonventionen, är s.k. kärnkonventioner.

    För varje kärnkonvention finns en kommitté som granskar hur staterna sköter sig. Varje konventionsstat är skyldig att kontinuerligt lämna skriftliga rapporter till dessa. Kommittén kommer sedan med ett slututlåtande där landet i fråga uppmanas att rätta till eventuella brister. Som underlag för sin bedömning har kommittéerna även tillgång till information (”parallellrapporter”) från ickestatliga organisationer.

    Situationen för mänskliga rättigheter i alla FN:s medlemsländer granskas även regelbundet av FN:s råd för mänskliga rättigheter. MR-rådet kan även löpande ta upp brådskande situationer där mänskliga rättigheter kränks. För länder där MR-rådet anser att det behövs en särskild granskning har speciella landrapportörer utsetts. Det finns även s.k. tematiska rapportörer som arbetar med vissa vanligt förekommande MR-brott, t.ex. tortyr och våld mot kvinnor.


Text: Per Jacoby, Public Relations Manager på UN Association of Sweden / Svenska FN-förbundet
Hemsida: Svenska FN-förbundet UNA Sweden
På Svenska FN-förbundets hemsida finns olika faktablad om FN (pdf-format) och deras tre huvudområden - "Fred och säkerhet", "Utveckling och fattigdomsbekämpning" och "Mänskliga rättigheter".

Publicerad: 02 mars 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016