M

Drottning Margareta - kvinnan bakom Kalmarunionen

Kalmar rymde i vanliga fall cirka 2 000 invånare, men under sommaren 1397 nästan tredubblades det antalet. Folket strömmade till in genom Västerport. Man ropade och stojade – det vankades kungakröning och festyran var på topp. Doften från grillad oxe fick saliven att rinna till på både långväga gäster och stadsbor. Flaggor och vimplar slog i den friska brisen. Uppspelta biskopar syntes vandra sida vid sida med nyfikna bönder. Inne i stadens domkyrka kläddes den 14 årige Erik av Pommern av och smörjdes till konung inför gästerna. Bredvid den nervöse ynglingen stod en kort och tunn kvinna i klänning och log hjärtligt mot honom. Hennes namn var Margareta och hon var den mäktigaste kvinnan i Norden.
Bild:

Margareta, 1353-1412, drottning av Danmark, Norge och Sverige. Okänd konstnär.

Margareta föddes till att styra

Margareta föddes i mars 1353. Redan som litet barn var Margareta en betydelsefull bricka i det storpolitiska spelet i Norden. Som dotter till den danske kungen Valdemar Atterdag (d. 1375) och Helvig af Slesvig (d. 1374) föddes hon till att styra. Som sexåring gjorde hon sin politiska debut när hon år 1359 förlovades med den svenske kungen Magnus Erikssons (d. 1374) son Håkan Magnusson (d. 1380). Medan gästerna firade fick barnet Margareta gå och lägga sig. Få av dem som var med på festen kunde väl ana att den lilla flickan 38 år senare skulle vara kvinnan bakom den så kallade Kalmarunionen – Nordens genom tiderna största unionsprojekt.

Margareta blir bortgift

Margareta vigdes den 9 april 1363 – hon var då 10 år gammal – med sin Håkan, som då var 22 år, vid en pampig ceremoni i Köpenhamn. Hon var fortfarande ett barn och omyndig. Maken däremot svingade både en, två och flera bägare vin under festkvällarna. Man firade ofta i flera dagar i sträck.

Som gift kom hon att bosätta sig på fästningen Akershus i Norge. Trots att hon var prinsessa var livet långt ifrån kungligt. I mitten av oktober 1370 skriver hon till sin make, som ofta var bortrest:

”Ni skall veta, min käre herre, att jag och mina tjänare lider stor nöd på mat och dryck, så varken de eller jag får vad vi behöver. Och därför beder vi Er, min käre herre, att Ni finner en utväg så att detta kan åtgärdas, så att inte de, som är hos mig, skall skiljas från mig för hungerns skull.”

Hon var då 17 år gammal och gravid. Men det var inte barnet i magen och den stundande förlossningen som oroade henne. Hon var rädd att tjänstefolket skulle överge henne på grund av den nöd som rådde.

Kortlivad familjelycka

Förlossningen gick dock bra, i december 1370 födde hon en son, Olof. Precis när allt såg bra ut – en tronarvinge och mat på slotten – började det knaka oroväckande i lyckohjulet. Först gick maken bort, han dog 1380. Och 17 år gammal dog sonen Olof efter en resa i Skåne – han insjuknade hastigt och avled på Falsterbohus 1387. Drottningen som var änka stod nu även utan en prins. Vem skulle nu styra och råda och bli arvtagare?

Bild:

År 1397 kröntes drottning Margaretas adoptivson Erik av Pommern (1382-1459) som kung av Danmark och Sverige. Kröningen ägde rum i Kalmar och det politiska samgåendet som blev resultatet kallas därför Kalmarunionen. Kalmarunionens tid blev dock en politiskt instabil period i Nordens historia. Fotomontage föreställande Erik av Pommern framför Kalmar slott.


Den frågan blev av största vikt ett år senare. Sverige saknade kung och ville gå i union med riket Danmark-Norge. I mars månad 1388 valde det svenska riksrådet Margareta till ”Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde”, som det står i dokumentet. Margareta tituleras både fru och husbonde. Det gjorde henne till ett slags medeltida hen med rätt att styra som både kung och drottning.

Margaretas adoptivson Erik av Pommern blir kung av Nordens riken

Samma år som hon utsågs till Sveriges fru och rätta husbonde adopterade hon sin systerdotterson Erik av Pommern (1382-1459). Han hyllades som kung i Norge år 1392 och fyra år senare utsågs han även till kung över Danmark och Sverige. Bara 14 år gammal kröntes han den 17 juni 1397 som kung av Danmark och Sverige. Kröningen ägde rum i Kalmar och det politiska samgåendet som blev resultatet kallas därför Kalmarunionen.

Kalmarunionen - ett misslyckat försök att skapa politisk stabilitet i Norden

Kalmarunionen var en sammanslagning av tre riken i en personalunion med huvudsätet i Köpenhamn. Genom en unionen hoppades man kunna stabilisera det politiska förhållandet i och mellan länderna i Norden och samtidigt få ett starkt gemensamt försvar utåt. Men unionstiden kom istället att präglas av politiskt kaos. Grovt förenklat gällde att Danmark försökte leda och styra unionen medan svenskarna hellre ville vara självständiga och slippa lyda under utländskt styre. Formellt sett var Sverige i union med Danmark ända fram till att Gustav Vasa valdes till svensk kung 1523. Men i praktiken hade Sverige då redan lämnat unionen. Drottning Margareta lämnade nämligen efter sig ett konfliktfyllt unionsarv. Erik av Pommern hade stora svårigheter att hålla samman sitt unionsrike.

Bild:

Margareta var regerande drottning av Danmark och Norge 1387–1412 och av Sverige 1389–1412. Här syns hon avbildad på sitt gravmonument i Roskilde domkyrka.

Kalmarunionen jämfört med dagens EU-projekt

Det går att se en parallell till Europeiska kommissionen och de andra styrande organen i Bryssel och deras förhållande till EU:s olika medlemsstater. Precis som med EU var syftet med Kalmarunionen att säkra freden mellan medlemsländerna och främja en integrering. Det fungerade inte med Kalmarunionen på grund av brist på intressegemenskap i exempelvis ekonomiska och utrikespolitiska frågor. En annan splittrande faktor var de ständiga konflikterna mellan en stark kungamakt och svensk aristokrati. Krisen inom Kalmarunionen gav upphov till antidanska stämningar i Sverige, ja, rentav ett danskhat som tog sig våldsamma uttryck.

Margareta dör i pesten

Margareta fick dock andra saker att tänka på än politik och union. Hon bad till Gud. I kojen på sitt skepp som låg för ankar vid staden Flensburg gick Nordens mäktigaste kvinna en utdragen och plågsam död till mötes. Margareta dog i pesten den 28 oktober 1412.

Visste du att:

  • Margaretas adoptivson hette egentligen Bogislav och att han fick byta namn till Erik för att det bättre stämde med svensk sed och tradition.
  • De två viktigaste dokumenten vid kröningen i Kalmar 1397 heter Kröningsbrevet och Unionsbrevet och att de skiljer sig åt i sina konstitutionella lydelser.
  • Under Erik av Pommerns tid vid makten utbröt det största upproret i Sveriges historia, det så kallade Engelbrektsupproret 1434–1436.
  • Det fanns en föregångare till Kalmarunionen i personalunionen mellan Sverige och Norge 1319.
     

Litteratur:
Michael Linton, Margareta. Nordens drottning 1375-1314, Atlantis, 1997
Poul Grinder-Hansen (red.), Margrete 1, Nordens Frue og Husbond, Danmarks Nationalmuseum, 1996
Dick Harrison och Bo Eriksson, Sveriges Historia 1350-1600, Norstedts förlag, 2010
 

Text:
Bo Eriksson
,
fil dr. i historia, författare och forskare vid Stockholms universitet
Publicerad: 14 november 2012
Uppdaterad: 18 oktober 2016