Det internationella systemet
Politik handlar bland annat om hur makt utövas och beslut fattas. Internationell politik brukar ofta beskrivas som mellanstatlig, även om det finns många andra viktiga aktörer än stater i det internationella systemet.
Därför är det bättre att tala om internationell politik som samspelet mellan olika stater och andra aktörer utanför enskilda aktörers kontroll.
Ingen stat eller aktör - hur mäktiga de än tycks vara - bestämmer ensamt på den internationella arenan. Dessutom är alla mer eller mindre beroende av varandra.
Om industrier i ett land släpper ut föroreningar som förstör miljön - och i förlängningen påverkar klimatet - drabbar det även andra länder. Hur länder väljer att hantera sådana här och liknande konflikter, är en del av den internationella politiken.
Olika perspektiv
Dagligen rapporterar media om händelser som på olika sätt rör internationell politik. Ofta är uppgifterna motstridiga om vad som egentligen har inträffat, varför och vilka konsekvenser händelserna fått. Det beror bland annat på att de som tolkar uppgifterna utgår från olika perspektiv.
Varierande utgångspunkter leder till att olika medier uppmärksammar händelser och företeelser i världen på olika sätt. Det innebär dock inte att något av perspektiven behöver vara felaktigt.
Tre teoretiska perspektiv har dominerat synen på internationell politik genom tiderna: realism, liberalism och konstruktivism. De olika teorierna ger olika svar på hur det internationella systemet ser ut, vad som står på spel och vilka aktörer som är viktiga.
Realism
Inom realismen anses staten vara den enda aktören inom internationell politik. Staten är den aktör som besitter makt och medel nog att starta stora krig, skapa och tillintetgöra internationella samarbeten samt influera andra stater.
Teorin anser att det råder anarki mellan länder och att internationell politik handlar om överlevnad. Endast de starkaste staterna har makt nog att bestämma utvecklingen.
Stater samarbetar enbart på grund av olika egenintressen. Resonemanget utgår från att stater alltid strävar efter att maximera sina egna säkerhets- och maktintressen.
När mellanstatliga konflikter uppstår har starka stater fördelar gentemot svagare stater. Detta gör att alla stater ständigt rustar sig militärt för att kunna försvara sig. Vi lever i en anarkistisk och osäkra värld där alla stater strävar efter mer makt och ökad säkerhet.
Freden i världen upprätthålls endast med hjälp av avskräckning och maktbalans av militära styrkor mellan länderna. Det är alltså rädslan för de andra ländernas militära förmågor som gör att länder inte går i krig. En situation med fred ses endast som ett undantag.
Det råder därför anarki inom det internationella systemet. Världen är en osäker plats, med ständiga krig och konflikter.
