USA bestämde den ekonomiska världsordningen efter andra världskriget
Andra världskriget innebar att Europa förlorade sin ledande ställning i världen. Efter krigsslutet infördes en ny ekonomisk världsordning som kan liknas vid ett globalt experiment. Denna nya ekonomiska världsordning kom att grunda sig på dollar. Dollar blev både nationell och internationell valuta vilket innebar att USA kom att trycka världens valuta (en ordning som gav makt). Genom att Bretton Woodssystemet kom att basera sig på dollar garanterade även USA dess värdebeständighet. Att ha dollar som både nationell och internationell valuta innebar många fördelar för USA och alla dess stora multinationella företag.
USA förbrukade mycket dollar under 1960-talet som spreds utomlands. USA tryckte bland annat upp mycket för att finansiera kriget i Korea och senare i Vietnam.
I samband med oljekrisen 1973 framgick tydligt hur beroende Europa var av olja. Pengarna (dollarna) hamnade därefter i Mellanöstern vilket tillsammans med stigande råvarupriser gav länderna i tredje världen hopp om förändring (omfördelning av resurser och en ny världsordning). Resultatet blev istället en djup lågkonjunktur i västvärlden. Därtill fanns ett stort penningöverskott i Europa som i brist på låntagare lånades ut till länderna i tredje världen till mycket förmånliga villkor. Utvecklingsländerna såg vid den här tiden ut att kunna gå en ljusare framtid tillmötes.
Många utvecklingsländer hamnade i en skuldfälla
Den nyvunna attityden blev dock kortvarig och förändrades redan under 1980-talet då räntorna höjdes igen som en följd av bland annat USA:s åtstramning av dollarflödet. Bankerna som lånat ut pengarna under 1970-talet var nu beroende av inkomster från de låntagande länderna varför hela systemet hotades av kollaps när utvecklingsländerna började få betalningssvårigheter. Den enda lösningen blev då att omförhandla fordringarna på låntagarna då det är bättre med en liten inkomst än ingen alls.
Många utvecklingsländer var därför länge beroende av stora lån vid sidan av bidragsverksamhet för att bland annat betala av gamla lån vilket gjorde att många av dessa länder hamnade i en negativ lånespiral och skuldfälla.
Regelverket som skapades i samband med Bretton Woods bidrog således till att många av jordens fattiga länder hölls kvar i den orättvisa globala arbetsfördelningen vilket gjorde att klyftorna mellan den rika och fattiga världen ökade istället för minskade vilket också fört med sig desperation och konflikter.
Världshandeln var och är ingen världshandel i den mening att den gynnar alla världens regioner och länder. Enligt ett ”beroendeperspektiv” är det istället bara vissa regioner i de fattigare länderna som ”gynnas” då rika länder och multinationella företag lägger ut lågkvalificerad produktion till låglöneländer med fördelaktig lagstiftning, vilka i sin tur bland annat levererar produkter till industrin i OECD-länderna.
EU-samarbetet
Vid sidan av FN, vars organisation är öppen för världens alla länder, så grundades i Europa efter andra världskriget också en helt europeisk organisation, den s.k. Kol- och stålgemenskapen som senare har utvecklats till Europeiska unionen (EU).
Det ursprungliga syftet med Kol- och stålgemenskapen (d.v.s. EU i dess tidigaste stadium) var - likt Bretton Woodssystemet (se ovan) - att få ett slut på krigen mellan Europas länder som gång på gång hade orsakat så mycket mänskligt lidande. På 1950-talet inledde därför en rad europeiska länder ett ekonomiskt och politiskt samarbete för att bevara freden. EU-projektet har sedan dess växt i omfattning och involverar idag nästan alla de europeiska länderna.
Ekonomisk tillväxt har präglat efterkrigstiden
Efter 1945 vann kapitalismen, välfärdsstaten och rättssamhället fotfäste, inte bara i västvärlden utan också i många tidigare europeiska kolonier.
Mellan åren 1945-1973 vände världsekonomin uppåt samtidigt som välståndet ökade hos folk. Många länder lyckades under de här åren bygga upp välfärdssystem med trygghet för alla. Den otroliga ekonomiska tillväxt och sociala omvandling som skedde under perioden har troligtvis förändrat det mänskliga samhället mer än någon annan lika kort period i mänsklighetens historia.
Decennierna efter oljekrisen 1973 drabbades den rika delen av världen av konjunktursvängningar och flera stora ekonomiska kriser. Under senare delen av 1900-talet fick därför många länder svårigheter att få skattepengarna att räcka till välfärden.
Europa förlorade sin ledande roll
Den dramatiska händelseutvecklingen under det korta 1900-talet resulterade i att Europa, efter andra världskriget, förlorade sin ledande roll som världens ekonomiska och kulturella nav. De länder som en gång riktat blickarna över världshaven mot Europa riktade dem nu åt andra håll. USA och Sovjetunionen blev de nya och enda supermakterna.
Under senare delen av 1900-talet, i samband med den ökande globaliseringen, började även de industrier som en gång startat i Europa att flytta därifrån.
Det korta 1900-talet har kanske mest av allt varit USA:s sekel. Det var en tid av uppgång och triumf för USA som under andra halvan av 1900-talet blev världens rikaste och mäktigaste stat.
LÄS MER: IMF och Världsbanken
LÄS MER: EU
LÄS MER: Efterkrigstidens huvudlinjer
LÄS MER: Internationell ekonomi och handel
PODCAST: Ekonomiska teorier
