M
Kategori
Karta

Kameruns historia

Det har bott människor i det område som idag utgör Kamerun i minst 50 000 år. Av dagens folkslag har bakola (eller baka) varit där längst, och de lever fortfarande kvar i skogarna i söder. Från slutet av 1400-talet till början av 1800-talet fördes mängder av slavar från Kamerun till Amerika. 1884 blev Kamerun ett tyskt protektorat, men tyskarna drevs bort under första världskriget och Kamerun delades upp i en fransk och en brittisk zon. Franska Kamerun blev självständigt 1960 och året därpå bildades nuvarande Kamerun.

Det har bott människor i det område som idag utgör Kamerun i minst 50 000 år. Av dagens folkslag har bakola (eller baka) varit där längst, och de lever fortfarande kvar i skogarna i söder. Från slutet av 1400-talet till början av 1800-talet fördes mängder av slavar från Kamerun till Amerika. 1884 blev Kamerun ett tyskt protektorat, men tyskarna drevs bort under första världskriget och Kamerun delades upp i en fransk och en brittisk zon. Franska Kamerun blev självständigt 1960 och året därpå bildades nuvarande Kamerun.

ANNONS

ANNONS

Efter de första invånarna, bakola, invandrade så småningom bantutalande folk söderifrån. De slog sig ned i södra Kamerun och senare även i väster. På 1000-talet e Kr kom det muslimska fulanifolket från Nigerbäckenet i nordväst till norra delen av dagens Kamerun.

Portugisiska sjöfarare anlände till Kamerun 1472. I Wouri-floden upptäckte de flodkräftor som de felaktigt trodde var räkor – på portugisiska camarões – och så fick landet sitt namn. Med européernas ankomst inleddes en livlig handel vid kusterna. Kamerun blev en viktig leverantör till slavhandeln över Atlanten. I inlandet fanns kungadömen som sålde slavar till europeiska köpmän, vilka skeppade dem vidare till Amerika. I början av 1800-talet gick slavhandeln tillbaka. Européerna började i stället handla med gummi och palmolja.

På 1880-talet tävlade de europeiska stormakterna om att roffa åt sig mark i Afrika. I Kamerun hann tyskarna före britterna och gjorde Kamerun till ett tyskt protektorat 1884. Tyskarna lade grunden till ett skolsystem och byggde vägar och järnvägar till priset av många afrikaners liv. Afrikaner dukade under för sjukdomar, överansträngning och undernäring i en sådan omfattning att administrationen föreslog plantageägarna att bygga särskilda kyrkogårdar åt dem.

Franska, brittiska och belgiska styrkor fördrev gemensamt tyskarna från Kamerun under första världskriget. Efter krigsslutet 1918 delades landet upp i en fransk och en brittisk zon. Frankrike tog fyra femtedelar av landet, medan britterna fick den femtedel som löpte längs gränsen mot Nigeria i nordväst. Delningen bekräftades 1922 då FN:s föregångare Nationernas förbund gav Storbritannien och Frankrike i uppdrag att förvalta sina respektive områden.

Franska Kamerun ställdes direkt under franskt styre och det kulturella inflytandet från kolonialmakten blev starkt. Vägnätet och järnvägarna byggdes ut med hjälp av tvångsarbete, och kaffe- och kakaoodlingarna utvecklades till bärande exportnäringar. Britterna satsade inte lika mycket på att utveckla brittiska Kamerun, utan administrerade området som en del av sin koloni Nigeria med lokala hövdingar som fick genomföra deras politik.

Både i franska och brittiska Kamerun växte det efter andra världskriget fram starka krav på självständighet och på en återförening av landet. I franska Kamerun bildades en rad partier. 1948 grundades Kamerunska folkunionen (Union des populations du Cameroun, UPC) som stod för ”enande och omedelbar självständighet”. Åtta år senare kulminerade partiets strävanden i en revolt som slogs ned. UPC förbjöds, men inledde ett gerillakrig med kommunistiska förtecken. Kolonialmaktens försök att kväsa upproret drabbade särskilt douala-, baliméké- och basafolken hårt.

ANNONS

ANNONS

År 1957 fick franska Kamerun inre självstyre. Den inhemska regeringen leddes av André-Marie Mbida med Ahmadou Ahidjo som vice regeringschef. Fransmännen förbjöd den nya regeringen att förhandla med Kamerunska folkunionen, vilket ledde till nya strider de kommande åren. Regeringen hade starkt inhemskt stöd och lyckades i januari 1960 förhandla fram landets självständighet. Ahmadou Ahidjo valdes till president för Republiken Kamerun samma år.

I brittiska Kamerun gick befrielsen långsammare. Först 1955 grundades ett parti med självständighet och enande på programmet. Efter en folkomröstning 1961 gick södra delen av brittiska Kamerun samman med Republiken Kamerun i en federation, medan norra delen anslöt sig till Nigeria.

Läs i Landguiden om Kameruns moderna historia från 1961 och framåt.

 

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om

Sidan uppdaterad: 18 juni 2023
Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

ANNONS

ANNONS

Länkar om Kameruns historia

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

Relaterade ämneskategorier

Hi

Slaveri och triangelhandel

Slavhandeln (1600-1800) över Atlanten mellan Europa, Afrika och Amerika (triangelhandeln) berövade miljontals människor...

Ge
Karta

Kameruns geografi

Fördjupa dig i Kameruns geografi. Här hittar du texter och faktamaterial som behandlar landets geografi ur olika...

Sh
Karta

Fakta om Kamerun

Aktuell samhällsfakta om Kamerun. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet samt en del...

Relaterade taggar

Hi
Kolonialism

Kolonisation och kolonialism

Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är...