M

Tre kvinnliga pionjärer som förändrat historien

Det demokratiska samhälle och de rättigheter vi har idag är resultatet av människors kamp. Enskilda människor har varit viktiga i dessa kamper. Människor som genom sina handlingar eller sin kamp flyttat fram gränserna för vad som är möjligt och som vunnit rättigheter för sig själva och andra. Att vara kvinna och kämpa i en manlig värld var en utmaning. Många kvinnliga pionjärer mötte motstånd både för sina åsikter och för att de var just kvinnor.
Bild:

Frida Stéenhoff, omkring 1915. I hennes skrift "Feminismens moral" (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse.

Frida Stéenhoff krävde kvinnlig rösträtt

Frida Stéenhoff (1865-1945) var författare och samhällsdebattör. Hon kämpade för kvinnlig rösträtt i början av 1900-talet. Hon var dessutom en av de första i Sverige som använde begreppet "feminism" i betydelsen "lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män". 1903 gav hon ut en skrift som hette Feminismens moral.

Många som förespråkade allmän rösträtt menade egentligen rösträtt för alla män, och att kvinnorna skulle vänta till senare. Frida Stéenhoff höll ett föredrag den 23 november 1905 som hade titeln "Hvarför skola kvinnorna vänta". I det föredraget argumenterar hon för att kvinnorna inte skulle vänta, utan att de hade lika stor rätt som alla män att påverka hur samhället styrdes.

Frida Stéenhoff var en kontroversiell debattör i sin egen tid. Hon förespråkade rätten att ha kärleksrelationer utan att vara gift. Många tyckte att det var helt otänkbart vid denna tid. Pjäsen Lejonets unge skrev hon under pseudonymen Harold Gate 1897. I pjäsen skriver hon om preventivmedel som en självklarhet, vilket många reagerade starkt mot. Att sprida information om preventivmedel var nämligen förbjudet vid denna tid. Frida Stéenhoff hade också idéer om att 1900-talet skulle blir barnets århundrade. Uttrycket "Barnens århundrade" blev dock först känt när Ellen Key, en annan författare och samhällsdebattör, använde det som titel på sin bok Barnets århundrade år 1900.

Sophie Sager pratade öppet om sexuella övergrepp

Sophie Sager (1825-1901) pratade öppet om våldtäkt och gick till domstol för att få förövaren dömd. Sexuella övergrepp har varit förknippade med skam genom historien, och förövaren har ofta sluppit straff när ord stått mot ord. Hon blev därför en modig föregångare som banade väg för andra kvinnor.

Bild:

Sophie Sager. Bilden är hämtad ur skriften Sagerska målet; utdrag ur Stockholms dagblad jemte förord och tillägg af Sophie Sager, 1848.

Sophie Sager var 23 år när hon flyttade till Stockholm från Jönköping i hopp om att kunna öppna en affär. Hon flyttade runt mellan olika hyresvärdar och hamnade till slut hos en manlig hyresvärd i Gamla stan. Mannen misshandlade henne nästan till döds under ett våldtäktsförsök. Hon lyckade fly och polisanmälde mannens grova brott. Händelsen väckte stor uppmärksamhet i sin samtid och tidningarna skrev mycket om fallet.

Sophie Sager vann till slut rättegången och började därefter arbeta aktivt för kvinnans frigörelse. Hon var dock före sin tid och möttes bara av hån från sin omgivning, vilket gjorde att hon emigrerade till Amerika. Där engagerade hon sig i kvinnors rättighetskamp och arbetade vidare i den amerikanska kvinnorörelsen.

Elsa Laula kämpade för samiska rättigheter

Elsa Laula eller Elsa Laula Renberg (1877-1931) var samisk aktivist och kämpade hela sitt liv för samernas medborgerliga rättigheter. Elsa Laula växte upp i Såafoe vid Matsdal i Vilhelmina socken i södra Lappland. Hennes far var norsk renägare från Hattfjelldal och hennes mor var svensk medborgare.

Bild:

Elsa Laula, omkring 1916.

1904, när hon var 27 år gammal, flyttade hon till Stockholm och utbildade sig till barnmorska på Barnmorskeläroanstalten. Utbildningsfrågan var viktig för henne och hon ville förändra och förbättra skolundervisning för samiska barn. Hon ansåg att undervisningen i de så kallade Nomadskolorna, som var speciella skolor för renägande samiska barn, var otillräcklig och sämre än den undervisning som svenska barn fick.

Enligt Elsa Laula, var det nödvändigt för samerna att organisera sig för att de skulle kunna påverka sin situation. Hon var därför med och bildade Lapparnes Centralförbund 1904, som var en samisk intresseorganisation. Elsa Laula blev därefter dess första ordförande. Samma år publicerade hon sin kampskrift Inför lif eller död? Sanningsord i de Lappska förhållandena. I skriften skriver hon om de orättvisor den samiska befolkningen var drabbad av. Framförallt uppmärksammade hon äganderätten till mark som samerna betalat skatt för och rätten att bosätta sig i Sápmi, den del av norra Europa där samer bott och verkat i århundraden.

Uppgifter och frågor

  1. Vad har de tre kvinnorna gemensamt?
     
  2. Hur tror du kvinnorna upplevde det motstånd som de mötte?
     
  3. Välj en av pionjärerna ovan. Ge ett nutida exempel på en liknande kamp som förs idag. Vilka gemensamt drag finns? Vad skiljer dem åt?

 

Text: Sofia Dahlquist, pedagog och samordnare för Stockholmskällan
Webbplats: Stockholmskällan
 


Publicerad: 26 februari 2018