Spådomskonst och astrologi
Spådomskonst var en viktig del av den mesopotamiska religionen. Invånarna i Mesopotamien var duktiga astronomer. De använde även astrologi (vilket brukar hänga samman med astronomi). Astrologin kommer därför ursprungligen från Mesopotamien, även om vår tids astrologi är mer färgad av grekisk/romersk astrologi.
Spådomarna svarade i allmänhet på tämligen konkreta frågor: "Är detta en bra dag att börja ett krig på?". Frågorna var främst knutna till staten.
Andra former av spådom var att läsa inälvor, att se hur olja faller i vatten eller hur blod droppar.
Bevarade källor
Kilskriftstavlor behandlar främst ekonomiska affärer, men det finns även en del religiösa texter bevarade, t.ex. gudalistor.
Åtskilliga tavlor finns bevarade och även sigillrullar som användes för att rulla en viss text på en tavla.
Gilgamesheposet heter den mest berömda bevarade texten (se faktaruta nedan). Det är en samling pessimistiska texter som utstrålar existentiell ångest och fruktan inför gudarna. Människorna är gudarnas slavar.
Mesopotamiens viktigaste gudar
An (anu) är gudarnas fader. Namnet betyder ungefär stjärna och han är en himmelsgud som dragit sig tillbaka. Ans kultcentrum fanns i staden Uruk. An härskar över regn och åska.
Enlil är stormarnas gud och gudafamiljens viktigaste medlem. Han förknippas också med jordbruk. Detta är en mycket ombytlig gud som ibland ger rika gåvor och ibland hemska plågor. Senare utvecklades han till ett slags djävulsfigur.
Enki är jordens gud. Han är företagsam och tar hand om människan och räddar henne från syndafloden.
När staden Babylon fick större makt minskade de tre gudarnas betydelse. Istället växte stadsguden Marduk i betydelse.
Ishtar är en intressant mytologisk varelse som är himlens härskarinna och förknippas med dadelpalmen (dadelpalmen var en viktigt näring i området). Hon var gudinna över regn och åska vilket gjorde att herdarna var beroende av henne. Hon var också krigets gudinna, kvälls- och morgonstjärnans gudinna, kärleksgudinna och de prostituerades gudinna.
Marduk är en skapelsegud i babylonisk mytologi och staden Babylons stadsgud. Ursprungligen var Marduk en sol- och fruktbarhetsgud som associerades med jordbruket. Med de babyloniska krigsframgångarna steg han till högre gudomlig status och med tiden sög han upp egenskaper från andra gudar.
Det fanns tusentals gudar och de flesta var knutna till jordbruket.
Gilgamesheposet
Gilgamesh var den första kungen av Uruk och tycks ha existerat i verkligheten. Han var mycket impopulär eftersom han utnyttjade sitt folk. Folket bad därför gudarna om hjälp.
Gudarna skapade då Enkidu, en varelse som var hälften människa och hälften djur. Enkidu träffade en prostituerad som civiliserade honom och lärde honom vad hans uppdrag var. Han gjorde sedan det rätta och utmanade Gilgamesh på tvekamp. Det blev en lång och jämn kamp dem emellan, men till slut blev de istället vänner och gav sig ut på äventyr tillsammans.
Ishtar blev imponerad och försökte förföra Gilgamesh, men han kunde stå emot hennes charm. Hon skickade då istället ett monster, men som Gilgamesh och Enkidu lyckas besegra. Ishtar tog då livet av Enkidu med hjälp av en sjukdom. Gilgamesh blev därmed ordentligt rädd eftersom han insåg att han endast är mänsklig och dödlig.
Men Utnapishtim (motsvarande Noa i den judiska mytologin) som överlevde syndafloden hade blivit odödlig och Gilgamesh ville veta hur. Han sökte därför upp honom och krävde besked. Utnapishtim berättade då berättelsen om syndafloden. Gudarna hade varit missnöjda med människorna och skickade därför pest och svält till dem. Men varje gång räddade Enki människorna. Då planerade gudarna att skicka en syndaflod. Men Enki skvallrade för Utnapishtim som bygde sig en båt som han fyllde med djur och sin familj. Alla andra dog i syndafloden, men Utnapishtim överlevde. Efteråt offrade han till gudarna som då var jättehungriga eftersom inga människor offrat till dem på väldigt länge. Gudarna bestämde därför att vanliga människor hädanefter skulle få leva i omkring 70 år men att Utnapishtim skulle få bli odödlig.
Utnapishtim berättade inte för Gilgamesh exakt hur han blev odödlig, men hans fru berättade att det fanns en blomma på havets botten som gör människan odödlig. Gilgamesh letade därefter upp blomman och plockade den med sig. Men en orm kom och åt upp den.
Gilgamesh blev inte odödlig, men han blev istället klok och snäll.
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
