Genom freden i Roskilde 1658 tvingades Danmark avvara de danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge till Sverige. Snapphanarna var en slags motståndsrörelse i de före detta danska landskapen i södra Sverige som under andra halvan av 1600-talet kämpade på danskarnas sida mot den svenska "ockupationsmakten".
Efter Roskildefreden inleddes försvenskningen av de tidigare danska landskapen, även kallade Skånelandskapen. Svenska mynt infördes och skatterna betalades nu till den svenska kronan (staten) istället för till Danmark.
Enligt fredsavtalet skulle befolkningen i dessa landskap få behålla en del av sina tidigare rättigheter. Exempelvis fick prästerna predika på danska samt behålla sina danska pipkragar. Att inte svenskarna förbjöd allt som förknippades med Danmark berodde på att man från svensk sida inte ville ha en folklig resning i Skånelandskapen.
Men freden mellan Sverige och Danmark varade inte länge. I september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige och i juni 1676 landsteg en dansk invasionsarmé utanför Ystad i Skåne. Danskarna erövrade snabbt område efter område. Det skånska kriget 1675-1679 var ett faktum. I början av december 1676 drabbade de svenska och danska arméerna samman i slaget vid Lund, det blodigaste slaget i svensk och dansk historia.
Under det skånska kriget var det många bönder i Skånelandskapen som blev snapphanar, vilket innebar att de hjälpte den danska armén att på olika sätt bekämpa svenskarna. Begreppet snapphane var den svenska statsmaktens benämning för alla dem som på olika sätt kämpade mot den svenska militärmakten.
Snapphanarna var ingen enhetlig rörelse utan bestod av flera olika kategorier människor. För det första fanns det bönder som inte längre ville vara lojala mot den svenska överhögheten och hellre ville kämpa för danskarna. De beväpnade sig och flyttade ut i skogarna där de anföll svenska truppenheter ur bakhåll. Därtill fanns friskyttekompanier som bestod av bönder som avlönades av den danska kronan och som bedrev krigföring bakom svenskarnas linjer. Dessutom var det inte ovanligt med stråtrövare som överföll svenska soldater och officerare när de färdades genom de mörka skogarna. Oavsett vilken grupp dessa förövare tillhörde så var de snapphanar i svenskarnas ögon.
Många snapphanar kom från Göingebygden (nordöstra Skåne). I juli 1676 lyckades snapphanar från Göinge genomföra en av tidernas största rånkupper då de på gränsen till Småland, vid Loshult, överföll en svensk militär transport av bland annat penningplåtar. Värdet på de stulna plåtarna motsvarade många miljoner kronor i dagens penningvärde. I april 1678 brände svenskarna ner stora delar av Göingebygden och avrättade bönder som hämnd för snapphanarnas motstånd.
Blev man som snapphane tillfångatagen av svenskarna väntade ett fruktansvärt öde. Fasansfulla avrättningsmetoder användes mot snapphanarna. Detta för att statuera exempel och skrämma befolkningen till underkastelse.Efter att skånska kriget avslutades 1679 och Sverige fick behålla Skånelandskapen, inleddes en betydligt hårdare försvenskningsprocess än tidigare.
LÄS MER: Snapphanarna och kampen mellan Danmark och Sverige om Skånelandskapen
LÄS MER: Freden i Roskilde
LÄS MER: Skånska kriget
Litteratur
Gunnar Wetterberg, Skånes historia. Del 2 : 1376-1720, Bonniers förlag, 2017.
Gösta Johannesson, Skåne, Halland och Blekinge: om Skånelandskapens historia, Norstedts, 1984.
Harald Gustafsson, Nordens historia: en europeisk region under 1200 år, Studentlitteratur, 2017.
Harald Gustafsson, Skåne i Danmark : En dansk historia till 1658, Makadam förlag, 2008.
Sten Skansjö, Skånes historia, Historisk media, 2014.
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap. Fördjupningen är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik.
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
