Engelsmännen delade ut mark till sina egna landsmän och förbjöd öns alla katoliker att äga mark. De fick dock tillstånd att hyra mark av de engelska härskarna.
Under århundradenas lopp behandlades irländarna illa. Dessutom drabbades ön av flera hungerkatastrofer. Vid mitten av 1800-talet drabbades Irland under flera år av missväxt. En miljon människor dog av svält och sjukdomar. Många irländare tvingades emigrera till USA för att överleva. På bara några år halverades befolkningen från 8 miljoner till mindre än 4 miljoner (se befolkningstabell).
I slutet av 1800-talet beslöt engelsmännen att Irland skulle styras av parlamentet i London. Det innebar att landets politiska och ekonomiska centrum flyttades från Dublin i söder till Belfast i norr. Till denna del av ön sökte sig många katoliker för att få arbete i fabrikerna.
Kring år 1900 ökade det irländska motståndet mot engelsmännen och man försökte på politisk väg att bilda en egen stat.
1921 fick Irland självstyre, men Nordirland skulle också i fortsättningen tillhöra Storbritannien. I Nordirland bor ungefär 1,9 miljoner människor (2020) varav det är ungefär lika många protestanter som katoliker. I grannlandet, Irländska republiken, bor drygt 4,8 miljoner människor (2019). Där är de flesta katoliker.
Under 1960-talet började katolikerna protestera mot sina dåliga bostäder, mot att protestanterna hade lättare att få jobb och mot orättvisa vallagar. Vallagarna innebar att bara folk med bostäder fick rösta, och att man delade upp de olika valkretsarna så att protestanterna hela tiden var i majoritet.
Demonstrationerna stoppades med våld av polisen i Nordirland. Polisen fick hjälp av många protestanter, och inom kort blev striderna allvarliga.
IRA (Irländska Republikanska Armén) hjälpte katolikerna i deras kamp för frihet och rättvisa. IRA:s främsta uppgift är att befria Nordirland från Storbritannien. I sin kamp har de använt mycket våldsamma metoder. Bland annat har de sprängt bomber i London som har dödat många oskyldiga människor. Även protestanterna har haft militära organisationer och slagits lika våldsamt i sin kamp för att Nordirland ska fortsätta att tillhöra Storbritannien.
1998 slöts ett fredsavtal i Nordirland. Protestanter och katoliker har därefter styrt tillsammans genom ett självständigt parlament. Irland har gett upp sina anspråk på Nordirland och Storbritannien är redo att släppa Nordirland om detta får stöd i en folkomröstning. Men eftersom majoriteten av nordirländarna är protestanter eller ändå vill tillhöra Storbritannien, kommer detta troligtvis inte att ske. IRA har sedan länge lagt ner sina vapen och idag är det relativt lugnt på Nordirland.
LÄS MER: Irlands historia
LÄS MER: Konflikten i Nordirland och vägen till försoning
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
