+ Visa hela artikelserien
M

Judarnas historia efter diasporan 135 e.Kr fram till 1800-talet

Judarnas historia sträcker sig som vi sett i tidigare artiklar tillbaka ända till forntiden och antiken. Här kommer nu judarnas historia under medeltiden, 1500-talet och 1600-talet att skildras kortfattat.
Bild:

När städer började att anläggas i Europa under medeltiden behövdes duktiga handelsmän och bankirer. Dessa uppgifter kunde judarna åta sig. Städerna i England, Tyskland, Italien och Frankrike blev en ny tillflyktsort för judarna.

Judendomen omformas

Efter det andra upproret mot romarna 132-135 e.Kr utvisades judarna från Judéen (nuvarande Israel och Palestina) och fick flytta till olika platser i världen. På några av dessa ställen blev den judiska kulturen viktig och judar hade stor framgång.

Efter att templet i Jerusalem förstörts en andra gång (70 e.Kr) blev det återigen viktigare med synagogor. Eftersom det inte längre fanns ett tempel så upphörde offerkulten. De judiska prästerna hade därefter inte samma plats inom religionen. Den ledande rollen övertogs istället av rabbiner som tolkade de judiska texterna och delvis formulerade om den judiska tron. Kärleksfulla handlingar blev nu viktigare än offerritualer. Offer kunde ju bara utföras i templet. Och templet som varit en så viktig symbol för förbundet och relationen mellan judarna och Gud fanns inte längre.

Det intensiva jobbet med att tolka och systematisera den judiska tron hade börjat. Detta resulterade i skriftsamlingen Talmud.

Muslimerna erövrar Mellanöstern

När muslimer på 600-talet erövrade delar av Mellanöstern kunde judarna fortsätta att utöva sin tro. De tog del av samhällslivet och var accepterade eftersom de i likhet med kristna tillhörde de abrahamitiska religionerna.

Kring 700-talet kunde judar få bosätta sig i Palestina om de ville. Många judar bodde i Egypten där de bott sedan 200-talet f.Kr, och på 500-talet e.Kr blev Jemen ett judiskt kungadöme.

Judarnas situation under den äldre medeltiden var inte dålig. De accepterades i Mellanöstern och i Syd- och Västeuropa.

Korstågen blev en katastrof för judarna

När de kristna korstågen inleddes vid slutet av 1000-talet, växte en stark konflikt fram mellan muslimer och kristna. Detta ledde i sin tur till att judarna - som i likhet med muslimer inte var kristna - började förföljas på grund av sin tro. De utvisades från flera länder i Västeuropa, till exempel England och Frankrike, och började isoleras i getton i Italien och östra Europa.

Om en jude omvände sig till kristendomen slutade förföljelsen.

Judarna levde i egna stadsdelar i Europa, "shtetl". I dessa småsamhällen talades jiddisch, ett judiskt språk som är släkt med tyskan. Man sysslade med ekonomi, hantverk och handel.
Läs mer om Europas judar under medeltiden >

Tiden i Spanien - en guldålder

En tid i Spanien från 800-talet och några århundraden framåt hade judarna det bra. Tiden i det muslimska Spanien beskrivs ibland som en guldålder i judisk historieskrivning. Då växte det fram en judisk filosofi som hämtade inspiration från islam.

Det var också i Spanien som den judiska mystiken utvecklades och blomstrade. Kabbala - den judiska mystiken - inspirerades av både islam och kristendom.

När judarna utvisades från Spanien på 1400-talet beskrivs detta som en katastrof. I Spanien hade judarna levt integrerat med övriga samhället och fått ta del av samhällslivet.

Judar i Tyskland

I Tyskland hade judarna det inte lika bra under medeltiden, 1500-talet och 1600-talet. De var en ganska isolerad grupp i samhället. Detta gjorde att judarna slöt sig i sin egen gemenskap. Den judiska kulturen och Talmud blev därför mycket viktig.

Judar var en utsatt minoritet i det tyska samhället. Tyskar anklagade judar för att röva bort barn och använda deras blod och så vidare. Denna förföljelse pågick under många hundra år. Kristna kunde också anklaga judar för att stjäla nattvardsbröd och sticka hål i det för att plåga Jesus (nattvardsbrödet betraktades av de kristna som Kristi kropp).

Upplysningen

Under 1700-talet och upplysningen blev det bättre för judarna i Europa. De kunde då flytta tillbaka till många europeiska länder som de tidigare hade flytt från.

På 1800-talet fick judarna rättigheter som medborgare i flera europeiska länder. Trots detta tog förföljelserna inte slut. Även på andra håll i världen förföljdes judar. Så sent som på 1840-talet brändes judar i Damaskus.

 

Litteratur:
​Sören Wibeck, Religionernas historia - om tro, hänförelse och konflikter. Historiska media, 2005
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
 

Text: Hanna Hägerland, gymnasielärare i religionskunskap

Publicerad: 22 mars 2017