+ Visa hela artikelserien
M

Gamla testamentets berättelser - Abraham, Isak, Jakob och Mose

I den här artikeln om Gamla testamentets berättelser kan du läsa kortfattat om några av dess äldsta och mest kända berättelser, från skapelsen fram till 1200-talet f.Kr. Här skildras bland annat Abrahams, Isaks, Jakobs och Moses levnadsöden.
Bild:

Gud prövade Abraham genom att beordra honom att offra sin son Isak, men detta avbröts i sista stund.

Skapelsen

Gamla testamentet har två skapelseberättelser som berättar om hur Gud skapade himmel och jord. Han skapade också de första människorna Adam och Eva. Detta skedde på sex dagar och på den sjunde dagen vilade Gud. Därför är den sjunde dagen vilodag inom både kristendomen och judendomen.

Judarna räknar lördag som den sjunde dagen och de kristna räknar söndag som den sjunde.

I början levde Adam och Eva i harmoni med världen och tog hand allt Gud hade skapat.

I första Mosebokens tredje kapitel bryter de förbundet med Gud genom att äta av en förbjuden frukt som ger dem förmågan att skilja mellan gott och ont. De blir lurade av en orm som ofta identifieras som djävulen. Genom frukten får de kunskap om gott och ont - en egenskap som egentligen bara Gud ska ha.

För att hindra dem från att äta även av livets träd som skulle ge dem evigt liv, förvisar Gud dem ut från den idylliska tillvaron i i Edens trädgård. Denna berättelse ger en religös förklaring till hur ondska, makt och svartsjuka blir en del av människans natur. Detta illusteras bland annat genom berättelsen om Adam och Evas söner - Kain och Abel. Kain dödar sin bror Abel på grund av just svartsjuka. Tiden går och fler och fler slutar att dyrka Gud och göra gott. Ondskan i världen växer.

Syndafloden och Noas ark

Enligt Bibeln känner sig Gud då tvungen att starta om. Bara en man och hans familj håller sig till det goda, det är Noa och hans familj. Noa får till uppgift att bygga en stor båt så att han och hans familj, tillsammans olika djurarter ska överleva. Därefter låter Gud ett kraftigt oväder (som översvämmar all mark) ta livet av de människor som inte längre lever ett gott liv. Berättelsen slutar med att Gud lovar Noa att detta aldrig ska hända igen. Som tecken på detta löfte skapar Gud regnbågen.

Abraham, Isak och Jakob (2000-1500 f.Kr)

Berättelsen om det som kom att över tid bli ett särskilt folk, israels folk, börjar med berättelsen om Abraham. Han kom från början från staden Ur i ett rike som hette Babylonien. Denna plats ligger i nuvarande Irak i Mellanöstern.

I Babylonien och på många ställen dyrkade man en mångud, men något händer med Abraham som gör att han börjar dyrka en ny gud. Den gud som senare kom att ses som den ende guden.

Gud talade enligt Bibeln till Abraham och bad honom att lämna sitt hemland och ta sig ut på en resa som skulle leda honom och hans familj till ett nytt land. Gud lovade också att han skulle bli far till många folk. Guds löfte om en särskild relation till Abraham skulle också gälla hans ättlingar. Detta tyckte Abraham från början var konstigt då han och hans fru Sara var barnlösa.

Det är här historien om det som kom att bli det judiska folket började (även om ordet jude eller judisk är ett ord som inte fanns då - begreppet kom långt senare).

Abraham gav sig iväg på den vandring Gud hade bett honom påbörja. Med honom gick hans fru Sara, hans brorson Lot, många tjänare till Abraham samt deras stora boskapshjordar.

Det fanns många handelsvägar på Abrahams tid. Assyrier, perser och egyptier är exempel på folk som handlade med varandra på den tiden. Abraham vandrade via de dåvarande handelsvägarna och stannade på flera platser eftersom hans familj var herdar.

Till slut efter flera längre stopp på vägen var Abraham och hans släkt framme vid Kanaan, det land dit Gud sagt att han skulle gå.

Kanaan var ett område där dagens Palestina, Israel och Syrien ligger. Men det fanns inte gränser på samma sätt då.

När Abraham väl kommit till Kanaan flyttade han runt mellan olika platser beroende på var det fanns bäst bete. En tid tog han sig ända ner till Egypten.

När Abraham började bli gammal fick han två söner, den äldsta (Ismael) med tjänstekvinnan Hagar och den yngste (Isak) med sin fru Sara. Traditionen säger att Ismael blev stamfar för araberna och Isak för judarna.

Ett yttre tecken på förbundet mellan Gud och Abrahams ättlingar var att Abraham och hans söner skulle omskära sig. Än idag omskärs pojkar inom både judendomen och islam.

Ismael och tjänstekvinnan Hagar försvinner sedan ut ur Bibelns historia, men berättelsen fortsätter med sonen Isak och Isaks tvillingsöner Jakob och Esau. Det är Jakob som med tiden fick namnet Israel, han fick 12 söner och dessa - plus två av hans barnbarn - kom att bli stamfäder till israels tolv stammar.

Familjens flytt till Egypten
Bibeln berättar om att Jakob hade en favoritson som hette Josef. Josef blev bättre behandlad än sina bröder som blev avundsjuka på honom.

En dag skickade Jakob iväg Josef till sina bröder som vaktade får. De avundsjuka bröderna passade då på att sälja honom till en egyptisk köpman. Köpmannen tog med sig Josef till Egypten och sålde honom vidare till en egyptisk officer som var anställd vid faraos (kungens) hov.

Det gick bra för Josef som arbetade sig uppåt och fick en viktig plats vid det egyptiska hovet.

Egypten var ett bördigt land tack vare floden Nilen, medan Kanaan drabbades av regelbunden torka som ofta ledde till hungersnöd. I samband med detta lät Josef sin familj (inklusive bröderna) bosätta sig i Egypten där de hade det bra under en lång tid. Släkten växte och till slut var det en hel folkgrupp.

Bild:

Mose delar (med Guds hjälp) Röda havet så att israeliterna kan fly ut ur Egypten. Den judiska påsken, Pesach, firas till minne av uttåget ur Egypten och är en av de viktigaste judiska högtiderna.

Mose och uttåget ur Egypten (1300-1200 f.Kr)

Israeliterna (Jakobs släkt) hade det bra under en lång period i Egypten, men sedan erövrades landet av nya härskare och folket fick det sämre. Den nya faraon (kungen) ville bygga nya städer och behövde därför mycket arbetskraft. Folk bosatta i Egypten fick nu börja jobba under slavlika förhållanden.

Bibeln beskriver att den nya faraon ville använda israeliterna och andra folk som slavar, samtidigt som han ville kontrollera befolkningsmängden så de underlydande folken inte blev för starka. Han gav därför order om att alla nyfödda pojkar skulle dödas.

Här kommer Mose in i bilden. Han föddes bland israeliterna men räddades av sin storasyster som gömde honom i vassen vid Nilens strand. Där hittades Moses av Faraos dotter som blev förtjust i honom. Hon tog hand om honom och uppfostrade honom vid faraos hov.

I vuxen ålder såg Moses hur isrealiterna fick jobba som slavar och tog deras parti. Han fick då fly från Egypten och flyttade till ett annat land. Där arbetade han som herde. En dag när Mose var ute med djuren såg han en buske som brann. Han blev nyfiken och gick närmre. Då hörde han en röst och Bibeln berättar om denna händelse (2 Mosboken 3:4-17):

[Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.”  Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.”  Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida.  Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer.

Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du ska föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”

Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag ska vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten ska ni hålla gudstjänst på detta berg.” Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta ska vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.

Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i Egypten och att jag har beslutat att föra dem från förtrycket i Egypten upp till kanaaneernas, hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och honung.]

Gud kallar här Mose till sin profet och till att leda Israels folk ut ur Egypten. Men det blev inte lätt att få ut israeliterna ur Egypten och en kamp uppstod där Gud enligt Bibeln sände olika plågor till landet. Till slut måste farao gå med på deras krav.

Därefter vandrar de i många år genom en öken som heter Sinai. Där i öknen upprättar Gud förbundet med sitt folk igen.

Bild:

Mose med stentavlorna med de tio budorden. Målning av Rembrandt (1606-1669).

Lagen och tio Guds bud

På ett berg som också heter Sinai får Mose enligt Bibeln ta emot Guds lag och lära som senare samlas i den bok som kallas Torah (De fem Moseböckerna inom kristendomen). Mose tar också emot två stentavlor där det står 10 bud som folket skall leva efter.

Eftersom folket upprepade gånger slutar följa Guds vilja tar vandringen genom öknen lång tid. Den tar 40 år. Mose dör till slut och Israels folk leds in Kanaans land av profeten Josua.

Åter i Kanaan (ca 1200 f.Kr)

När Israels folk kom tillbaka till Kanaans land under ledning av Josua bodde där många andra folk. Bibeln beskriver hur israeliterna beredde ut sig över landet både genom strider men också genom att fredligt integrera sig med lokalbefolkningen. Ibland tog de efter lokalbefolkningens seder och det gillades inte av prästerna.

​Israels tolv stammar bosatte sig på olika områden. Dessa tolv stammar med landområde är inte identiska med Jakobs 12 söner. En av hans söner Levi kom att bli stamfar för den grupp som blev präster bland de andra stammarna och bodde på det sättet utspridda bland de övriga. Istället blev Josefs två söner Manesse och Efraim stamfäder till två av stammarna med egna territorier.

Läs om Gamla testamentets berättelser: Kung David, landets delning och babyloniska fångenskapen >

Uppgifter och frågor

  1. Varför förde Gud bort Adam och Eva från Edens trädgårdar?
     
  2. Varför skapade Gud en syndaflod som dödade nästan alla människor och djur på jorden?
     
  3. Ge en kort beskrivning av förbundet mellan Gud och det israelitiska folket. Vad innebär det?
     
  4. Vem var Abraham och vad betyder han för judarna?
     
  5. Vem var Mose och vad betyder han för judarna?

 

Litteratur:
​Sören Wibeck, Religionernas historia - om tro, hänförelse och konflikter. Historiska media, 2005
Mikael Rothstein, Jørgen Podemann Sørensen, Tim Jensen, Gyldendals religionshistorie: Ritualer, mytologi, ikonografi. Gyldendal, 2011
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Bibel 2000, Verum AB, 2000,2001
 

Text: Hanna Hägerland, gymnasielärare i religionskunskap

Publicerad: 18 februari 2017
Uppdaterad: 19 februari 2017