+ Visa hela artikelserien
S

Vägen till Tysklands enande, del 2: Revolutionen 1848

Bild:

Gatustrid i Berlin, mars 1848.

Furstar i otakt med tiden

Preussen
Preussens kung, Fredrik Vilhelm IV (1795-1861) drömde fortfarande om det medeltida tyska kejsarriket. Det var storslaget och glansfullt. Han trodde till och med på kungadömet av Guds nåde, det vill säga att han var tillsatt av Gud att styra Preussen. Med en sådan inställning avskydde han naturligtvis den framväxande medelklassen och deras krav på medbestämmande. Skulle Tyskland nödvändigtvis enas, menade kung Fredrik Vilhelm, måste det ske genom att man skapade ett "furstarnas Tyskland". I detta Tyskland skulle de gamla samhällsidealen bevaras.

Fredrik Vilhelm förkroppsligade den kluvenhet som kännetecknade många av de tyska furstarna under det tidiga 1800-talet. En ny tid trängde på med en medelklass som krävde rättigheter och reformer. Den furste som helt motsatte sig varje förändring riskerade att bli avsatt. Furstarna tvingades motvilligt att välja väg och kanske ompröva sina invanda livsmönster.

Bayern
Ludvig I av Bayern (1786-1868) var en konstnärsnatur. Hans lycka var att uppföra praktfulla slott. Den katolska kyrkan hade landet i ett järngrepp och alla radikala idéer avskyddes och bekämpades med kraft. Kung Ludvig var beroende av den katolska kyrkans stöd. Men så kom skandalen. Den sextioårige kungen förälskade sig i en ung dansös, Lola Montez. Hon var bländande vacker med kolsvart hår och välformad kropp. Kungen blev hennes slav. Att kungen skaffade sig en älskarinna var i sig inget problem. Det har kungar alltid gjort. Men det var hans val av älskarinna som var förödande. Lola var radikal och ville förändra Bayern. Hon tog upp kampen mot de konservativa krafterna i landet. Kungen grät men tvingades ändå köra iväg Lola Montez. Själv måste han 1848 överlåta kronan till sin son.

Österrike
I Wien härskar furst Metternich. Han är fursteväldets störste vän och varmaste anhängare i Europa. Följaktligen är han också motståndare till allt vad förändringar heter. Metternich är fiende till all nationalism. Han motsätter sig såväl Italiens som Tysklands enande. Hans hemliga polis slår till mot alla nationella frihetskämpar i det stora Österrike. Den hemliga polisen håller honom också underrättad om de nationella och revolutionära rörelserna i hela Europa. Metternich har stort inflytande i Europa. Han kallas "Europas mest hatade man".

1800-talets Österrike är inte det lilla land vi känner idag. Österrike utgör under 1800-talet en stor del av Centraleuropa. Det omfattar förutom nuvarande Österrike också nuvarande Ungern, Tjeckien, Slovakien, södra Polen, västra Rumänien, Slovakien, Kroatien och nordöstra Italien. Österrike hade också stort inflytande i resten av Italien och i Tyskland. I 1800-talets Österrike bor alltså en mängd olika folk tyskar, ungrare, slovaker, slovener, italienare, polacker och tjecker. Alla dessa folk strävar efter att göra sig självständiga. Framför allt är ungrarna stolta över sitt lands historia och kultur och vill absolut bli fria. Ungrarna är förbittrade på herrarna i Wien, vilka bara betraktar Ungern som en österrikisk provins.

Wien är "den älskvärda kejsarstaden" med sina teatrar, sin musik, och sina kaféer "vid den vackra, blåa Donau". Här är det farligt att diskutera politik. Ändå diskuteras politik vid kaféborden, på teatrarna och vid universitetet.

Wien 1848 - Metternich avgår

Den 13 mars var en varm vårdag. Solen stod högt och himlen var klar. En iakttagare berättar att man i Wiens centrala delar kunde se välklädda herrar ur medelklassen fingå med sina damer. Även många studenter var synliga. Senare på dagen strömmade arbetare in mot centrum från förstäderna. Stämningen blev alltmer uppjagad. Rop med krav på Metternichs avgång hördes.

Trupper gick i ställning framför det kejserliga slottet Hofburg. Blod flöt på Wiens gator. Efter några dagar gav hovet upp. Metternich måste avgå och gå i landsflykt. Kejsaren utfärdade ett manifest, som utlovade en ny författning. Även Ungern fick sina nationella önskemål uppfyllda. Landet blev i verkligheten självständigt. Ett ändlöst jubel utbröt. Ett samtida ögonvittne berättar: "Man skrek, man grät, man omfamnade och kysste varandra överallt".

Marsrevolutionen i Berlin 1848

I Berlin slår meddelandet om Metternichs avgång ned som en bomb. Studenter och arbetare lyssnar entusiastiskt till revolutionsappellerna. Sammanstötningar mellan militär och demonstranter äger rum vid Brandenburger Tor. Barrikader byggs. Natten igenom kämpas det på Berlins gator. När dagen gryr utfärdar kung Fredrik Vilhelm den historiska proklamation, som han inleder med orden: "Till mina kära berlinare". Trupperna dras bort.

De stupade demonstranterna förs av sina kamrater i procession längs Unter den Linden fram till slottet. Man kräver att kungen skall visa sig. Kronprins Fredrik är närvarande. Han skriver i sin dagbok om dessa händelser den 19 mars 1848: "Rysliga prolelärtyper med vapen i händerna stod kring bårarna". Drottningen är nära att svimma. Kungen tvingas ta av sig sin huvudbonad för de fallna demonstranterna.

Kungen tvingas också förklara att han accepterar ett enat Tyskland och att Preussen skall gå upp i detta Tyskland.

Frankfurtparlamentet

När revolutionärerna segrat i de olika tyska staterna beslöt man sig för att samlas i Frankfurt och diskutera Tysklands enande. Det var ett stort ögonblick, som man längansfullt sett fram emot sedan många år: ett tyskt parlament, med representanter för alla tyska länder samlade. Så vidtog ändlösa debatter hur Tyskland skulle enas. Drömmen om ett liberalt enat Tyskland blev inte verklighet. Parlamentet misslyckades. Det hade ingen makt att sätta bakom orden. När furstarna och de konservativa krafterna återtog makten i Tyskland upplöste de Frankfurtparlamentet.

Schleswig-Holstein - en stridsfråga

De båda tyska herigdömena Schleswig och Holstein hade sedan lång tid varit förenade med Danmark. Befolkningen i Holstein var till övervägande del tysk, medan norra Schleswig huvudsakligen hade dansk befolkning. I Danmark ville man införliva Schleswig. Den nationella våg som gick genom Tyskland 1848 nådde också tyskarna i Schleswig-Holstein. Tyskarna i dessa landskap ville frigöra sig från Danmark och förena sig med det nya Tyskland. Över hela Tyskland vällde en våg av hänförelse för Schleswig-Holsteins sak. Sverige och Norge tog parti för Danmark mot Tyskland. Vi kan säga att i Norden rådde vid denna tid en "skandinavisk nationalism", en skandinavism.

Mot demokrater hjälper blott soldater

Furstarna och de konservativa krafterna samlar sig till motangrepp. De lojala arméerna skall sättas in mot den revolutionära rörelse som gripit Tysklands och Europas folk. I en schlagerliknade dikt heter det : "Gegen Demokraten helfen nur Soldaten" (Mot demokrater hjälper blott soldater). En av furstarna tycker att detta är den skönaste poesi han hört.

I Österrike blir Frans Josef ny kejsare. Han tänker inte acceptera de eftergifter som gjorts åt revolutionärerna. Hans general furst Windischgrätz krossar den revolutionära rörelsen i Wien. Staden belägras och tvingas kapitulera. Många av revolutionsmännen blir arkebuserade. Också den nationella revolutionen i Ungern krossas med mycket hårda medel och många blodsdomar. Framförallt utmärker sig här den kejserlige överbefälhavaren von Hainau, kallad "hyenan från Brescia". Österrike omdanas i reaktionär riktning. Armén och det katolska prästerskapet blir statens grundpelare. Prästerna får hand om utbildningen. Den folkliga representationen försvinner och Ungerns självstyre upphävs.

För Preussens kung Fredrik Vilhelm och de konservativa junkrarna (Preussens adelsmän) blir krossandet av den revolutionära rörelsen "en Gud behaglig gärning". General Wrangel rycker in i Berlin. Kungen upplöser revolutionärernas riksdag. I Preussen, i Österrike, i resten av Tyskland återvänder man till den gamla ordningen.

Nationalismens återkomst

Den liberala nationella rörelsen försvinner därmed från Tyskland. 1866-1870 kommer nationalismen åter till makten. Men då är det inte längre fråga om någon demokratisk nationalism. Det är "blod och järn"-nationalismen som gäller. Kanske kan vi säga att liberal nationalism åter härskar i Tyskland under Weimarrepublikens tid 1919 till 1933. Därefter kommer, med nazismen, extremnationalismen till makten. Nazitiden blir den mörkaste epoken i Tysklands historia. När Västtyskland grundas 1949 återuppstår den liberala nationalismen. Till Östtyskland kommer den först 1990 då Tyskland återförenas.

Ungern 1848

I Wien får de besegrade radikalerna vidkännas hårda straffdomar. Den nye kejsaren Frans Josef och militären har återtagit makten. Nu står Ungern i tur för att återerövras av kejsaren. Den österrikiska militären väljer att utnyttja kroaternas missnöje med ungrarna. Kroatien tillhör nämligen Ungern och vill i sin tur frigöra sig från Ungern. Kroatiens ban - högste ledare - är trogen kejsaren i Wien. Även den ryske tsaren erbjuder kejsar Frans Josef hjälp med att få bukt med de ungerska upprorsmännen. Tsaren fruktar att den ungerska nationalistiska smittan skall nå Ryssland med dess många olika nationaliteter. I Warsawa möts Frans Josef och tsar Nikolaus I. Frans Josef kysser tsarens hand.

Från olika håll angrips nu ungrarna av kroater, österrikare och ryssar. Lajos Kossuth är en av de yngre politiker i Ungern, som under våren 1848 tar intryck av händelserna i Paris och Tyskland. Han kommer att bli en av Ungerns historiska frihetshjältar. Men nu måste han fly från Ungern. Senare erbjuds han amnesti av Österrike, men det accepterar han aldrig. Han kommer långt senare att dö utomlands som det österrikiska kejsardömets kompromisslöse fiende.

Den 13 augusti 1848 kapitulerar den ungerske befälhavaren Görgey för ryssarna. Han vill hellre överlämna sig till ryssarna än till de hämndgiriga österrikarna. Det visar sig att Görgey tänkt rätt. Tsarens armé lämnar Ungern efter välförrättat verk. Den österrikiske fältmarskalken Haynau bestämmer nu över liv och död i Ungern. Haynau kallas också "hyenan från Brescia" på grund av de blodsorgier han gjort sig skyldig till i den italienska staden Brescia i samband med att de kejserliga trupperna kuvade ett uppror. Nu står alltså Ungern på tur. På Haynaus order avrättas allt högre befäl i den besegrade ungerska hären. Endast Görgey skonas till livet på förbön från ryssarna.

Haynaus uppträdande är så upprörande att till och med kejsaren anser sig tvingad att avskeda honom. Hela Europa avskyr Haynau. När han som privatperson besöker England blir han igenkänd och misshandlad av engelska arbetare. Han slår sig senare i sitt liv ned på en lantegendom i östra Ungern. Ännu idag går hos lokalbefolkningen historierna om den Draculaliknade vampyren Haynau.


Litteratur:
Deutsches Historisches Museum, Bismarck - Preussen, Deutschland und Europa, Nicolai, 1990
Max von Boehn, Från Kejsardöme till republik, Hökerberg, 1918
Constantin de Grunwald, Metternich, Geber, 1940
Carl Grimberg, Världshistoria, del 13, Norstedt, 1958
Bente Scavenius (red), Guldalderhistorier, Gyldendal, 1994
Gustaf Jacobson, Bismarck, Fahlcrantz & Gummælius, 1942
Colin Jones, France, Cambridge Univ. Press, 1994
Robert A. Kann, A History of the Habsburg Empire 1526-1918, Berkeley: Univ. of California Press, 1980
István Lázár, Hungary, Corvina, 1996
Litteraturens världshistoria, Romantiken, Norstedt, 1991
Ferdinand Mayr-Ofen, Ludvig II, Skoglund, 1939
Henrik Schück, Illustrerad allmän litteraturhistoria, Romantiken, Geber, 1925
Jonathan Sperber, Rhineland radicals, Princeton Univ. Press, 1991
Stephan Vadja, Felix Austria, Ueberreuter, 1980
Henry Vallotton, Elisabeth, Hökerberg, 1956
Wiener Biedermeier, herausgeb. Gerbert Frodl und Klaus Albrecht Schröder, Prestel, 1992
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Publicerad: 29 juli 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016