+ Visa hela artikelserien
L

Sverige under stormaktstiden

Genom sitt förbund med Frankrike i samband med det trettioåriga kriget kom Sverige att dras in i storpolitiken. För adeln började nu en gyllene tid. Från adeln kom officerare, diplomater och de höga ämbetsmännen. Runt om i riket byggdes nya vägar och många praktfulla slott. Utbildningen förbättrades och domstolarna moderniserades.
Bild:

Under 1600-talet skapades ett postverk som underlättade spridandet av information. Samtidigt byggdes det svenska vägnätet ut.

Sverige blir en del av Europa

Sverige kom nu alltså närmare övriga Europa. Det gjorde att nya tankar och ny kunskap nådde oss på ett helt annat sätt än tidigare. I de nya svenska områdena runt Östersjön grundades universitet för att sprida det svenska språket och svensk kultur. Svenskar studerade utomlands och utländska professorer kom till oss.

I Sverige lärde man sig att uppskatta europeisk konst, arkitektur och mode. Under kriget nere i Tyskland hade svenska adelsmän sett slott och ståtliga palats, många av dem hade också plundrats. Nu byggde de själva likadana. Möbler och inredning, allt var lyxigt och skrytsamt. Mycket var stulet under kriget, men det var rättmätigt byte, sa man.

De olika adelssläkterna tävlade om att överglänsa varandra. Och liksom i övriga Europa krävdes allt fler dagsverken av godsens bönder. Dagsverken var ett system som innebar att bönderna fick hyra mark på godsen mot att de ett antal dagar varje år utförde sysslor åt godsägaren. Det handlade ofta om tungt arbete.

Staten stärker sin makt

Under stormaktstiden fostrades svenskarna att bli ett lydigt folk. I samhällets topp fanns kungen och rådet (regeringen). Därifrån utgick befallningarna. För att kunna styra mer effektivt delades riket i län med en landshövding i spetsen. Han och länsmän såg till att kungens och rådets befallningar utfördes: att skatter togs in, att soldater skrevs ut, att vägar byggdes och att posten fungerade.

Bild:

Under 1600-talet byggdes många slott och pampiga palats av adeln runt om i Sverige.

Många nya städer grundades, särskilt i Norrland och Finland. Dessa städer fick ensamrätt till handeln i området. Vid staden kunde myndigheterna ta upp tull, så att staten fick inkomster. I dessa städer fanns det faktiskt en del borgmästare och rådmän som inte kunde läsa och skriva. På gatorna gick svinen lösa, och utanför stadens gärdsgård betade borgarnas kor.

Tidigare hade bönderna haft ganska stor makt och befogenhet genom sin sockenstämma. Men nu fick den domstolar över sig. Högsta domstolarna kallades hovrätter, och där var det utbildade jurister som dömde. De såg till att domarna nu blev mer enhetliga i hela riket.

Landsväg och sjöväg

Under två perioder har vi byggt landsvägar i Sverige. Först på 1600-talet när Sverige blev en del av Europa. Sedan på 1900-talet, när bilarna kom.

Landshövdingarna fick ansvaret. Motsträviga bönder drevs att bryta sten, hugga bort rötter och bygga broar. Milstenar restes för varje mil; vid varannan skulle det finnas ett gästgiveri. Dessutom låg krogar längs vägarna. Där köpte de resande mjöd, öl och ibland brännvin. Det var små stugor. Ofta stod man utanför och drack och åt av matsäcken.

Bild:

Längs vägarna skulle det finnas gästgiverier där resenärer kunde äta och sova.

Hos gästgivarna fick resenärerna nattlogi i en bänk eller på golvet. Mat också, välling och bröd med barkmjöl i, kokt rova eller bönor med salt strömming eller spicken (salt) sill. Salt var dyrt, och snålade man på det, blev det surströmming. Gröt med vatten och lingon var kvällsmat. Det var allmogens (böndernas) mat gästerna fick. Vid gästgiverierna skulle det också finnas stång i vägg, ett slag avträde (dass) utomhus. Toalettpapper fanns inte. Gräs, mossa eller en pinne fick duga.

Varor forslades mest med fartyg och på vintervägar. Längs landsvägarna bytte de resande häst vid så kallade skjutshåll. Dessa låg två - tre mil från varandra. Längs vägarna fanns även de s.k. postbönderna. De red eller löpte – och gud nåde den som inte klarade milen på två timmar. Han avsattes och fick åtta dagars fängelse på vatten och bröd.

Postmästarna fanns i Stockholm och i Hamburg. Så viktig var förbindelsen med kontinenten, att posten gick mellan dessa städer två gånger i veckan.  Sträckan Stockholm – Ystad fick ta högst fem dagar. Därifrån gick båt till Stralsund. Posten Stockholm-Torneå tog tre veckor. 1643 gav postmästaren i Stockholm på befallning ut vår första tidning – Posttidningen. Den kom varje onsdag med utrikes nyheter och kungörelser från myndigheterna. Den finns än idag och är därmed världens äldsta tidning.
 

Polhem – den store mekanikern

Christopher Polhem föddes på Gotland 1661. Fadern var invandrare. Christopher blev tidigt föräldralos. Vid tolv års ålder blev han bonddräng. Hans önskan var att få lära sig matematik och fysik. Han kom över några läroböcker i matematik, men dem kunde han inte läsa för de var på latin. Några präster hjälpte honom. I gengäld lagade han deras klockor. Lektionerna blev inte många, men matematik lärde han sig, alldeles själv.

Han fortsatte till universitetet i Uppsala. Där stod det berömda tornuret stilla sedan över hundra år tillbaka. Uret hade byggts av en munk från Alvastra på 1500-talet. Ingen kunde laga det. Polhem kunde. Efter några år brann domkyrkan och uret skrotades. Men Polhem hade blivit känd.

Han for till Holland, England och Frankrike. Där fanns mest att lära. I Paris studerade han vattenhjulen och pumparna, som höll fontänerna med vatten i det ståtliga slottet Versailles utanför staden. Åt Ludvig XIV,  kungen i Frankrike, gjorde han ett ur, som sultanen i Turkiet skulle få. Många hade försökt göra det men gått bet. Det var en komplicerad uppgift. I muslimska länder var dagens timmar längre än nattens på sommaren; på vintern var det tvärtom. Både dag och natt var tolv timmar året runt.

Polhem återvände till Sverige och fick tjänst i Falun. Vid sidan av uppdragen där grundade han Stjärnsunds bruk. Där drev vattenhjul många maskiner. Plåttallrikar och andra hushållsvaror tillverkades.
Naturligtvis gjorde han ur i Stjärnsund. De är berömda. Kugghjul masstillverkades i maskiner. Alla i samma serie blev lika varandra. Serietillverkning var han alltså först med.

Polhems hjärna arbetade ständigt med nya idéer. Han kom med nästan lika många skrifter som uppfinningar. Han ville få folk att äta mindre kött och mammorna att sluta linda spädbarnen. Han tänkte sig en kanal från Göteborg till Norrköping och byggde den första slussen vid Trollhättan. Hans sista uppdrag var slussen i Stockholm. Då var han 86 år.

Uppgifter och frågor

  1. Hur märktes det att Sverige under stormaktstiden kom närmare Europa?
     
  2. Hur stärkte staten sin makt under 1600-talet?
     
  3. Hur kunde det gå till när man reste i Sverige under 1600-talet?
     
  4. Vem var Christopher Polhem och vad är han känd för?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 30 maj 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016