M

Steriliseringspolitiken i Sverige

Riksdagen antog en steriliseringslag som fanns i Sverige i drygt 40 år, 1934-1976. Med stöd av den lagen steriliserades 63 000 personer, varav ungefär hälften av ingreppen uppskattas ha skett mot personens vilja. Det finns mycket som tyder på att den romska gruppen ”resande” var särskilt utsatt för sterilisering.
Bild:

Exteriör av Malmö Allmänna sjukhus,1930-tal.

Ingreppen drabbade fattiga människor och personer i utsatt social ställning. Majoriteten av dem som steriliserades var kvinnor. Personer som ansågs ha någon psykisk funktionsnedsättning var särskilt utsatta.

Samhället ville ha ”duglig avkomma”

Steriliseringspolitiken genomfördes samtidigt som regeringen tog fram flera andra reformer. Under 1930- och 1940-talen påbörjades bygget av den svenska välfärden. Politiker var bekymrade över att den svenska befolkningen inte ökade i tillräckligt hög takt. Det föddes för få barn. Därför genomförde regeringen åtgärder för att fler barn skulle födas. Mödrar skulle få hjälp både ekonomiskt och praktiskt. Mödrahjälp infördes 1938. Hjälpen var behovsprövad och innebar att mammor kunde få hjälp med till exempel mat och kläder. Men det var inte alla som skulle ha lika tillgång till mödrahjälpen. I Socialstyrelsens handbok för mödrahjälp framhölls att romer inte skulle få mödrahjälp. Under samma period infördes även olika förbättringar inom barnavården. Ett exempel är barnbidragen.

Samtidigt diskuterades det också bland ledande politiker och i media vilka människor som välfärdssamhället behövde och vilka grupper som ansågs ha en negativ inverkan på samhället och dess utveckling. Det samhället ansåg vara ”den goda rasen” skulle hållas så fri som möjligt från blandning med ”den dåliga rasen”.

I den politiska debatten hävdades att 1934 års steriliseringslag var otillräcklig. Därför skärptes lagen 1941. Dåvarande justitieministern presenterade regeringens förslag om förändringen av steriliseringslagen i riksdagen med följande motivering:

”Ett betydelsefullt steg framåt i riktning av att sanera den svenska folkstammen, att befria den från fortplantning av arvsanlag, som leda till att i framtida generationer det förekommer individer, som icke äro önskvärda medlemmar av ett sunt och friskt folk.”

Lagen nämnde inte något om tvång. Många steriliseringar kom ändå att genomföras genom att personer tvingades, hotades eller övertalades. Det hände att hot framfördes om att man inte skulle bli utskriven från uppfostringsanstalt, att ens barn annars skulle bli omhändertagna eller att mödrahjälp inte skulle erbjudas förrän man hade gått med på sterilisering.

Den nya steriliseringslagen ledde till en avsevärd ökning av tvångssteriliseringar. De flesta genomfördes de första tio åren efter andra världskrigets slut, därefter minskade de i antal.

Än i dag är det inte helt klarlagt hur många av de drabbade som var romer, de som steriliserades registrerades ofta inte med etnisk tillhörighet. I arkiven görs emellertid hänvisningar till ”tattare” i en rad fall. Det tyder på att en av de romska grupperna i Sverige, resandefolket, blev särskilt utsatt för tvångssterilisering.

Utdrag ur en ansökan om sterilisering i mitten av 1940-talet:
Sven placerades i fosterhem när hans föräldrar skilde sig. När han kom upp i tonåren placerades han på en uppfostringsanstalt.

Uppfostringsanstaltens föreståndare höll ögonen på honom och skrev en ansökan om att Sven skulle steriliseras.

”Åtminstone modern är av tattarsläkt. På grund av dåliga hemförhållanden och moderns lösaktiga leverne är alla barnen omhändertagna för samhällsvård och skyddsuppfostran. Äger de för en tattare utmärkande själsegenskaper. Har deltagit i sinnesslöskola med relativt gott resultat. Den låga intelligensnivån döljes delvis av hans förmåga att prata och prata ihop historier. Hållningslös karaktär och i avsaknad av uthållighet. Tämligen renodlad tattartyp. Verkar sluten och tämligen otillgänglig, ger intryck av att icke intressera sig för sin omgivning men följer den ändock med spänd uppmärksamhet. Även fattningsförmåga och minne sämre. Omdömesförmågan likaså nedsatt.”

Sven tvångssteriliserades. När hans mamma fick reda på att hennes son hade utsatts för sterilisering skrev hon ett brev till de ansvariga. Hon ville få en förklaring.

”Härmed vänder jag mig, en förtvivlad moder, till eder i anledning av att en mig tillhörig son blivit steriliserad vilken är intagen på statens uppfostringsanstalt. Detta har skett utan min och min mans vetskap eller tillåtelse. Man kan fråga sig vems barnen egentligen är. Att sådant skall ske, som vore de födda på anstalten och inte födda av sin moder. Ärade herrar i medicinalstyrelsen. Jag anhåller om en förklaring. Detta är för mig en stor förolämpning. Han är ju ingen brottslig natur.”

Sven är ett fingerat namn.

Utdrag ur en barnavårdsinspektörs ansökan om sterilisering av en kvinna i mitten av 1940-talet:

”Sökanden – även mannen – är av tattarsläkt och för alltjämt ett kringflackande liv. (…) Familjens bohag är det minsta möjliga och synnerligen torftigt. Hemmet slarvigt. Något hem för sina barn i egentlig mening kunna makarna aldrig giva i dessa oroliga levnadsförhållanden. Det kan icke anses önskvärt, att ytterligare barn föres in i detta hem. Familjen kommer alltid att vara föremål för fattigvård av olika slag. Mödrahjälp för det sist födda barnet har beviljats endast under förutsättning att steriliserande operation företages.”

Uppgifter och frågor

  • Vad innebar den svenska steriliseringslagen och mellan vilka år gällde den?

Diskutera:

  • Läs igenom föreståndarens ansökan om sterilisering av Sven. Vilka motsägelsefulla omdömen om Sven kan du hitta?

Fördjupning:

 

Text: Kommissionen mot antiziganism

Texten är hämtad från boken "Antiziganismen i Sverige".

Materialet går att beställa kostnadsfritt i klassuppsättning.

Här hittar du allt material till Skolboken ”Antiziganismen i Sverige”

Ladda ner Skolboken ”Antiziganismen i Sverige” som PDF
Ladda ner lärarhandledningen som PDF

Publicerad: 04 mars 2016
Uppdaterad: 17 oktober 2016