M

Slottsbranden 1697 - när det kungliga slottet Tre kronor brann ner

Den 7 maj 1697 totalförstördes det gamla slottet Tre kronor i Stockholm i en eldsvåda. I slottsbranden förstördes större delen av Sveriges gamla riksarkiv och det kungliga biblioteket. Därmed gick nästan hela Sveriges medeltidshistoria upp i rök. Men hur kunde elden sprida sig så snabbt? Varför hade släckningsarbetet inte fungerat? Vilka bar ansvaret?
Bild:

I slottsbranden förstördes större delen av Sveriges gamla riksarkiv och det kungliga biblioteket. Nästan hela Sveriges medeltidshistoria gick upp i rök.

Klockan två, den 7 maj 1697. En flock hovdamer bryter upp från lunchen, ivrigt klagandes på vädret. Det blåser kallt idag. Barska herrar sammanträder i krigskollegiet. Stormaktens statliga myndigheterna trängs i det gammalmodiga gyttret av byggnader. Varje liten vrå av det stora slottet utnyttjas. På vinden, mellan tornet Tre kronor och stora borggården, bor brandmästare Sven Lindberg, hans fru Ingeborg och deras fem barn. Just nu bjuder hon sin bror Anders Andersson på ett glas öl. Han går brandvakt idag. "Luktar det inte rök?" snusar Ingeborg oroligt och ber Anders kolla vinden. När han pressar upp vindsdörren får han sitt livs chock. Hetta och rök slår emot honom, det knastrar när flammorna slukar det snustorra träet. Anders skriker på hjälp.

Elden är lös!

Vakten i västra längan har samtidigt sett samma sak genom en glugg. Fyra gardister kånkar redan hinkar med vatten, men den stickiga röken hindrar dem att nå fram. Sotiga och svettiga drösar de nerför vindstrappan, möter major Palmqvist som ryter:  "Elden är lös!" till slottsfogde Stiernhoff. Ropen ekar mellan borggårdarna. Alla pekar mot vinden ovanför Rikssalen i västra flygeln. Genom de stora fönstren ser de hur elden redan gått genom trossbottnen och slickar salens innertak. Det ser ut som elden tar språng framåt, det snarast exploderar.

Inom en halvtimme brinner alla tak runt yttre borggården. Häpet ser folk gardet marschera bort istället för att hjälpa till. Andra vakter blir övernitiska, misstänksamt hindrar de brandmän från att bekämpa elden. De hade nämligen redan sett plundrare smyga fram för att fynda i kaoset. "Ett ynkligt spektakel", skrev den danske ambassadören i sin rapport till Köpenhamn. Med ett minimum av organisation hade slottet räddats.

I slottets östra flygel står riksarkivets personal paralyserade och och bara glor genom fönstret. En rasande Axel Wachtmeister vräker ner handlingar och dokument från hyllorna och sparkar till flera apatiska tjänstemän. De mopsiga arkivsekreterare protesterar pladdrande, men Axel har order att rädda arkiven till varje pris. De äldsta arkiven på övre våningen brinner redan när personalen flåsande inser allvaret och börjar rädda det som kan räddas.

Bild:

1697 såg Tre kronor (här sett från söder) i stort sett ut som Covert Camphuysens tavla från 1661. Till vänster ses västra porten, slottets huvudentré. Bakom den ligger västra flygeln med Rikssalen, dit branden raskt spred sig från vinden.

Elden anfaller uppifrån, gnistor antänder fnösketorra fönsterkarmar. Man hade länge klagat på de usla karmarna, som nästan föll ut när det blåste. I slottets nordöstra del springer bibliotekarie Johan Jakob Jaches genom de vackra rummen. "Kasta ut böckerna genom fönstren", ropar han med sin tyska accent. Det regnar böcker från fönstren, även den massiva Djävulsbibeln baxas ut. Enligt legenden krossar den en soldat vid nerslaget.

Baron Sparre och en löjtnant triumferar uppe i kungafamiljens privata våning. De kan rädda de juveler som kungen nyligen löst ut från drottning Kristina pantsättning. Änkedrottningen ropar hjärtskärande hysteriskt efter sin familj. Tolv karlar stånkar när de kånkar ut med liket av hennes obegravde son, Karl XI. Det dundrar när åtta kanoner i tornet Tre kronor brakar genom golven. Det klånkar när klockorna följer efter. Det krasar när de landar på flaskorna i vinkällaren. De tre kronorna störtar, symbolen för stormakten Sverige. "För tusan djävlar, där föll kronorna av pfalzarna", ropar en gatans poet.

Halv fyra brinner hela slottet, bara den nybyggda norra flygeln är ännu oskadd. Slottsarkitekten Tessin och slottsbyggmästare Buchegger försöker blockera en dörr från den brinnande västra delen, men hostande måste de fly röken. Klockan fyra brinner också denna "brandsäkra" del, på dagen sju år sedan Tessin fick klartecken att börja bygga den. Men elden är inte mätt, en hetsig västvind för gnistregnet till Skeppsholmen, snart brinner flottans gamla repslageri, hemvist för hundratals hungerflyktingar.

En del av Sveriges kulturarv förvandlades till aska

I den ljusa kvällningen beskådar tusentals bestörta stockholmare en rykande ruin. Borta är nya slottskyrkan, en storslagen barocksymfoni. När man hade stått i kyrkans mitt, på det svart-vita marmorgolvet, syntes inte en slät vägg, bara statyer, figurer, gestalter. Överst gnistrade ett tjockt kristallglas med texten Jehova. Borta är Kungliga bibliotekets takmålningar av Jacob Jordaens, en konstskatt drottning Kristina beställt för Uppsala slott. Borta är dess sammetsväggar, porträtt och byster. 3/4 av samlingarna är förstörda,drygt 17.000 böcker, drygt 1.000 handskrifter brann upp. En tredjedel av Riksarkivets är utplånat. Svenska minnen från medeltiden utraderade. Borta är brev från svenska provinser och rapporter från generaler i 30-åriga kriget. Bedrövade tjänstemän vandrar i den varma askan och finner sönderbrända sigill från brunna handlingar fyllda av historia och historier. Borta är kungafamiljens värdefulla möbler.

Ingen vet exakt vad som gick upp rök, det fanns inga förteckningar. En del stals i oredan. En lakej fick löpa gatlopp för att ha stulit vid elden. Delar av Skoklosters bibliotek kan vara stöldgods, "bärgat" från slottet. Alla föremål och böcker hade vräkts in i drivor i Storkyrkan, Per Brahes hus och Lillieska huset, där de låg länge utan övervakning.

Det är lättare att veta vad som räddades. Textilier var lätta att bära. David Klöcker Ehrenstrahls monumentala målningar Korsfästelsen och Yttersta domen hade lirkats ur slottskyrkan (de finns idag i Storkyrkan). Reduktionsmyndigheten var helt oskadd. "Dokumenten är fuktade av de ruinerades tårar, de kan aldrig brinna", sa adeln bittert. Många äldre dokument hade kopierats, tack vare tidens vurm för fornminneforskning. Den natten rider tonåringen Karl XII till Karlberg med en lakonisk suck att slottet varit gammalt och ändå borde ha byggts om.

Bild:

Nyhetsbilder på slottsbranden spreds över Europa. Sveriges fiender i Moskva, Dresden och Köpenhamn skrattade skadeglatt, rikets vänner i Paris rynkade bekymrat pannan åt detta olycksbådande omen.

Var branden anlagd?

Morgon, den 8 maj. En hispig regering samlas i en hysterisk stad. Nicodemus Tessin får order att omedelbart bygga ett nytt slott. "Jajamen, klart om sex år", lovar han kaxigt. (Det tog 57 år.) På gatorna diskuteras brandorsaken högljutt och allmänt. Redan 1670-talets trolllkonor hade hotat att bränna slottet, det visste alla. Alla mindes också påsken 1685 då tre separata eldsvådor utbrutit mitt under en storm. Det var väl ingen slump!? Alla hade igår sett hur det höga Tre kronor börjat brinna nästan samtidigt som den lägre västra längan. Fanns det fler brandhärdar? Varför startade branden exakt så brandredskapen blockerades? Beredskapen hade ju varit exemplarisk, sex vakter bevakade vindarna dygnet runt, regnvatten samlades i stora kar, pumpar och brandyxor var utplacerade. För att minska brandrisken hade vedgården flyttats, Lejonkulan rivits, brandväggar byggts och järndörrar installerats.

Stockholmarna tror absolut att branden var anlagd. Upphetsade mobbar tvingar stadsvakten häkta folk på måfå. Om vakten vägrar gripa en utpekad misshandlas de själva. De franska och danska ambassadörna låser in sig, skräckslagna för lynchning. Tessins byggmästare gömmer sig hos den rike köpmannen Henrik König, vilken kallas till ett pinsamt förhör om branden.

Ryktesorkanen blir en nationell säkerhetsrisk. Statsekretarere Åkerhielm skriver redan ett brev till alla svenska ambassader. Han försäkrar att nationens tillstånd inte är så desperat som Europa tror och Sveriges fiender hoppas. Han vet att nyheten om och teckningar av katastrofen kommer spridas snabbt över kontinenten. Elden var ett farligt omen, sa folket på gatan. Elden var straffet för den låga moralen i landet, förkunnade prästerna i kyrkan.

Den 12 maj, 1697. Förre skeppslöjtnanten Lars Ekerot kallas till förhör. Polisen genomsöker hans rum på Ladugårdslandet och hans hus i Waxholm. Förhöret är förvirrat. Ekerot faller på knä, tacksam för att äntligen få göra sin stämma hörd. Han verkar inte fatta vad han misstänks för. Änkedrottningen Hedvig Eleonora säger rent ut att karln verkar knäpp.

Ekerot hade skrivit besynnerliga brev till hovpredikant Wallin. De beskrev en dröm om ett brinnande slott, Wallin hade inte orkat läsa dillerierna. Åtta dagar före branden hade Ekerot skrivit att Sverige snart skulle samla den döde kungens ben som aska. Bara tre timmar före branden hade Ekerot hörts snattra om hur Gud skulle straffa riket genom att bränna slottet.

Ekerot var en tvättäkta rättshaverist. Han hade fått sparken från flottan. Han hade förlorat en rättslig tvist, troligen för han inte haft råd att muta domaren. Karl XI hade gett honom en pension, men Ekerot hävdade att den betalats i form av ruttna persedlar. Han hatade greve Piper, som han anklagade för att ha mördat Karl XI och Ulrika Eleonora och förlett Karl XII. "Vad ska man tro? Av barn och dårar får man veta sanningen", skrev danske ambassadören. Ekerot hade varit en perfekt syndabock, men han hade vattentätt alibi. Den 7 maj hade han behandlat Smedjegårdens vaktmästare mot smärtande liktornar. Därefter hade de ätit lunch under Ekerots vanliga bittra babbel. Undersökningen gick i stå.

Undersökningskommisionens slutrapport

Den 18 februari 1698. Undersökningskommisionen lämnar sin slutrapport. Den resonerar om brandorsaken. Man noterarar att brandsprutan var försvunen den 7 maj, att elden hade hindrat vakterna från att nå vattenkaret. Man undrar över två skumma, smygande dalkarlar. Man konstaterar att brandmästare Lindberg eldat på morgonen och att hans skorsten var otät. Vid skorstensstocken hade gammalt skräp legat. Var detta brandorsaken? Men skorstenen låg en bit från den plats där elden upptäckts. Två pigor, Margareta och Kerstin, hade hängt tvätt på torkvinden klockan ett. Anders hade gått en vaktrunda vid samma tid. Ingen hade märkt något ovanligt. Kunde elden ha pyrt bland soporna i flera timmar utan att osa? Var det en slump att elden startade i väster, en dag med västlig vind? Fanns fler brandhärdar? Kommissionen vet inte svaren.

Däremot kan man slå fast att tjänstefel begåtts. Vinden stod obevakad när branden bröt ut. Vakten Mattis Hansson nojsade med flickorna nere i köket. Vakten Anders Andersson gick ett ärende åt chefen, han bar ett stycke väv till Jungfrugatan på Ladugårdslandet. Brandmästare Lindbergs familj hade för vana att utnyttja vakterna för privatärenden. "Taket står kvar utan er, hjälp mig för jag har ingen piga", brukade han ryta. De tvingades hämtade öl hos en bryggare i Katarina var fjortonde dag. Brännvin köptes hos Ingeborg i Hagen på Söder. Det var varor brandmästaren sålde illegalt hemifrån. Det var den öl Anders smuttade på när elden upptäcktes.

Vinnare och förlorare

Brandmästare Sven Lindberg och Mattis Hansson döms till döden. Anders Andersson döms till fem gatlopp. Karl XII mildrar dödstraffen till sju gatlopp och straffarbete på Marstrand. Lindberg dör ändå av gatloppet. Men domarna gällde tjänstefel, inte mordbrand.

Katastrofen hade en vinnare, slottsarkitekten Nicodemus Tessin. Han ansåg det gamla slottet vara "ohyfsat och oskurat", det rykte och snöade in. Fem dagar efter branden kan han inte dölja sin triumf när ruinerna rivs. Den 21 juni, sex veckor efter branden, godkänns hans förslag till nytt slott. Ritningarna hade legat nästan färdiga, han hade länge drömt att få bygga nytt. I sin hemliga plan hade han rivit 1100-talskastalen, som bara ställde till trassel för en rätlinjig barockarkitekt. 1500-tal såg han som stillöst, smaklöst, komplett värdelöst. Han spydde oförskämdheter över Willem Boys slottskyrkoarkitektur. Steg för steg hade Tessin lyckats övertyga den sparsamme Karl XI att det äckliga gamla slottet borde ersättas av ett modernare. Karls egna byggplaner hade inskränkt sig till ett timmerhus för en björn, en rid- och en skjutbana. Fruktade Tessin att de stora planerna skulle stoppas när kungen var död? Tessin befann sig på slottet när det brann, han kände vakternas rutiner, han drog högsta vinsten, men tände han på? Ingen vet säkert.

Nybygget forceras, Tessin driver på, disciplinen stärks, lönerna höjs. Kanske är det tempot som gör att ett 20-tal röjande soldater krossas av en kollapsande mur. En flyttkarusell bryter ut i Stockholm. Kungafamiljen flyttar till Wrangels palats på Riddarholmen och döper det till Kungshuset. Bagaren Peter Lorentson vräks från Kronobageriet (idag Musikmuséet). Ingen lyssnar på hans argument om en 100-årig bagartradition när staten behöver lokalerna. Husvilla förvaltningar övertar tomma adelspalats som staten beslagtagit vid Karl XI:s reduktion. Vissa finns kvar än idag.

Uppgifter och frågor

  1. Slottsbranden uppfattades som en katastrof för kungamakten och Stockholm redan då den ägde rum i slutet av 1600-talet. Vår tids historiker pekar främst på att branden fick förödande följder för vår svenska historia. Varför?
     
  2. Nämn någon eller några som gynnades av att slottet brann ner. Förklara varför.
     
  3. Men det fanns också syndabockar... berätta mer.
     
  4. Var branden anlagd? Vad tror du själv? Motivera ditt svar.
     
  5. Slottsbranden utnyttjades även som propaganda av Sveriges fiender. Resonera kortfattat kring vad en fientligt sinnad statsmakt kunde ha för nytta av händelsen.


Text: John Chrispinsson, författare och journalist
Texten ingår i boken Sekelskiften - en krönika om sex, makt och pengar
Webbplats: JohnChrispinsson.se

 

 

Publicerad: 07 februari 2015
Uppdaterad: 18 oktober 2016