+ Visa hela artikelserien
M

Slaveri idag

Idag är slaveri förbjudet i hela världen. Det är olagligt att göra någon till slav. Ändå tvingas miljontals barn, kvinnor och män till slavarbete varje dag.
Bild:

"Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna." Artikel 4, FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Under det transatlantiska slaveriets dagar var människohandeln fullt laglig. Idag är det enligt internationella överenskommelser förbjudet att hålla någon i slaveri eller i slavliknande förhållanden. Men FN beräknar att minst tolv miljoner människor trots det lever under slavliknande förhållanden världen över, medan många organisationer anser att det handlar om 27 miljoner.

Vad är nutida slaveri?

Skuldslaveri är en av de vanligaste formerna av nutida slaveri. Det börjar när fattiga människor lånar pengar för att täcka en oförutsedd kostnad, till exempel sjukvård. De fastnar i en ond cirkel där de måste arbeta av skulden i evighet, eftersom räntan är högre än lönen.

Tvångsarbete i hushåll är en av de mest dolda formerna av slaveri. Det drabbar främst kvinnor och flickor som tvingas arbeta mot mat och husrum i privata hem. De städar, lagar mat, tvättar och passar barn. Offren hålls ibland inlåsta och isolerade och utsätts ofta för våld och sexuellt utnyttjande.

Slaveri som går i arv drabbar människor som föds in i slaveri för att de tillhör en grupp som diskrimineras i samhället, det gäller till exempel många minoritetsgrupper. De förväntas utföra vissa av de hårdaste och smutsigaste sysslorna utan lön.

Bild:

Aktuell frekvens av slaveri i världen, mätt i procent av ländernas befolkning. Klicka på länken ovanför för mer information.

Utnyttjande av barn till tvångsarbete förekommer över hela världen. Miljontals barn tvingas utföra farliga, skadliga arbetsuppgifter, i till exempel verkstäder, jordbruk, som barnsoldater och som sexslavar. FN räknar med att ungefär hälften av alla som fallit offer för nutida slaveri är barn (under 18 år). Barn är särskilt utsatta och sårbara och har rätt till särskilt skydd enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

Människohandel (trafficking) drabbar enligt FN omkring fyra miljoner människor varje år. De förs över gränser eller inom sitt eget land för att utnyttjas till tvångsarbete. De blir kidnappade, sålda, lurade, tvingade eller på annat sätt försatta i hopplösa situationer, där de allra flesta utnyttjas för sexuella ändamål.

Människohandlarna tjänar stora summor på att utnyttja människor för att möta kundernas efterfrågan, vare sig det handlar om sex med barn eller billig arbetskraft till byggarbetsplatser eller jordbruk.

Bild:

Många varor i svenska butiker kan ha tillverkats med hjälp av skuldslavar. Den främsta drivkraften till att så många människor utnyttjas i människohandel och till tvångsarbete är den till synes ändlösa efterfrågan på billig arbetskraft och på de tjänster som levereras av dem som utnyttjas. Det handlar om allt från unga flickor som blir sexslavar i Sverige till skuldslavar i Indien som gör gymnastikskor eller smycken som säljs billigt i svenska butiker.



Världens skuldslavar gör billiga varor åt oss

När Naushath Babu var 11 år fick han sluta skolan och börja jobba i en smyckeverkstad. Han blev en av Asiens miljontals skuldslavar som tvingas tillverka billiga produkter – smycken, fotbollar, kläder och mattor – även för den svenska marknaden.

Naushath tillhör en folkgrupp som betraktas som mindre värd i Indien. De tvingas ta de smutsigaste, lägst betalda jobben.

Familjens problem började när hans pappa lånade pengar av en rik affärsman för att köpa medicin. Räntan var skyhög och snart kom pappan efter med avbetalningarna. Då krävde affärsmannen att Naushath skulle flytta till hans verkstad och jobba av skulden.

Naushath fick jobba 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och sov på golvet i ett hörn av verkstaden. Hela dagarna doppade han smycken i starka kemikalier, som svavelsyra och cyanid och polerade dem med vassa instrument. Han tappade känseln i fingertopparna och fick ofta skärsår. På kvällarna var han ensam kvar i verkstaden med affärsmannen som drack och misshandlade honom med bälten, skor, stolar och flaskor. Lönen, 14 kronor i veckan, tog affärsmannen som avbetalning på skulden. Men eftersom räntan på lånet var högre än vad han tjänade så ökade föräldrarnas skuld istället för att minska.

Barnarbete och tvångsarbete är olagligt i Indien, men nästan inga av de fattiga människor som drabbas vill eller vågar gå till polisen. Lokala myndigheter blundar ofta för utnyttjandet av barn, inte minst för att det ofta är mäktiga och rika människor som står för lagbrotten. En del av skulden faller också på de utländska företag som inte kräver och kontrollerar att varorna produceras på ett bra sätt.

Naushath fick hjälp till slut. En av hans släktingar kontaktade en indisk organisation som kämpar för mänskliga rättigheter. De startade en kampanj för att få Naushath fri och lyckades få uppmärksamhet i tidningar och på TV. Lokala politiker engagerade sig också och affärsmannen kallades till domstol. Han fick order om att släppa Naushath fri och inte kräva mer pengar av familjen.

– Jag var fruktansvärt smutsig och hade sår och ärr över hela kroppen, säger Naushath idag. Det tog lång tid innan jag hämtade mig, men jag var lycklig och kunde börja skolan igen.

Naushath blev fri men hans öde är ovanligt. Miljontals andra barn är fortfarande fast i skuldslaveri runt om i världen.


Läs mer om

Materialet har tidigare varit en del av skolmaterialet ”Slaveri då och nu – Rätten till frihet” som getts ut av Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige i samband med ett informationsprojekt om Sveriges roll i det transatlantiska slaveriet och om nutida slaveri. Bakgrunden är att regeringen i juli 2007 beslutade att delegationen tillsammans med organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och mot rasism och diskriminering skulle genomföra kommunikations- och kunskapshöjande aktiviteter till minne av att det är 200 år sedan den transatlantiska slavhandeln avskaffades.

 

Text:
Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige
Publicerad: 07 november 2013
Uppdaterad: 16 november 2016