S

Privatekonomi: Inkomst, utgifter och boendeformer

Vår privatekonomi styrs av inkomster och utgifter där arbete och boende utgör de viktigaste delarna.
Bild:

Inkomster

De flesta i Sverige får sin huvudsakliga inkomst via arbete. Den som arbetar och betalar skatt får inte bara pengar utan också många andra förmåner t.ex. pension.

På alla inkomster över ungefär 19 000 kr (2014) betalas skatt. På inkomster upp till ca 420 000 kr (2014) betalas bara kommunalskatt. På inkomster utöver detta belopp betalas även statlig skatt. Skatteverket ger besked om de exakta beloppen, som varierar från år till år.

Förutom lön får många hushåll även bidrag. Sådana betalas ut då en person eller ett hushåll befinner sig i ett visst tillstånd, ekonomiskt, fysiskt eller socialt. Vissa bidrag faller ut automatiskt medan andra först måste inkomstprövas (hushåll med hög inkomst har inte rätt till vissa bidrag).

Vissa bidrag faller under socialförsäkringen. Alla som arbetar betalar en del av sin lön till socialförsäkringen varje månad. Bidragen aktiveras vid sjukdom, arbetslöshet eller då det är dags att gå i pension. Socialförsäkringen innehåller ungefär femtio olika bidrag eller förmåner.

 

Socialförsäkringen består huvudsakligen av två olika delar. Dels barnbidraget och bostadsbidraget, som bl.a. baseras på boendeform (se nedan) och hur många personer hushållet består av. Dels sjukpenning och föräldrapenning, som i huvudsak baseras på tidigare inkomst och hur mycket man kan arbeta.

Barnbidrag, sjukpenning och föräldrapenning betalas ut av Försäkringskassan som är en statlig myndighet. Bostadsbidrag betalas ut av kommunen. Kommunens socialtjänst betalar även ut socialbidrag (kallas ibland försörjningsstöd). Socialbidraget regleras av socialtjänstlagen och grundar sig på en riksnorm som bestäms av regeringen.

Förutom lön och olika former av bidrag går det också att ha andra inkomster i ett hushåll. Framförallt handlar det om räntor på sparade pengar, aktieutdelningar eller utdelning från sparfonder.

Utgifter

Hushållens utgifter kan delas in i två olika delar. Dels i skatter av olika slag, dels i utgifter av levnadsomkostnader och konsumtion.

Skatterna finansierar den offentliga sektorn (stat, kommuner och landsting). Alla som arbetar betalar alltså skatt för att finansiera välfärdssamhället. Skatterna är av två slag: direkta och indirekta.

Direkta skatter läggs på det du tjänar eller äger. Det är inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, o.s.v.. Sådana skatter är oftast proportionella, vilket betyder att de ökar ju mer du tjänar och ju större tillgångar du har.

Indirekta skatter läggs på det vi köper, t.ex. moms, som är den största indirekta skatten. Moms är en kortform av "mervärdesomsättningsskatt" eller bara "mervärdesskatt". Vissa varor och tjänster är momsbefriade, t.ex. skolutbildning, sjukvård och hyror.

Arbetsgivaravgifter är ett annat exempel på indirekta skatter. Ytterligare en form är s.k. punktskatter, som används för att styra konsumtionen. Ibland pratas det om dessa som "lyxskatter", t.ex. skatt på alkohol och tobak, bensinskatt, lotteriskatt och energiskatt.

Deklarationen
I stort sett alla som har haft inkomster ska deklarera dem året därpå. De flesta använder en förenklad självdeklaration. Underlaget till deklarationen är de kontrolluppgfiter som skickats till Skatteverket. Kontrolluppgifterna talar om hur stor lön eller hur mycket ränta man fått, samt hur mycket skatt som betalats.

I deklarationen räknas den slutliga skatten fram. Detta kallas också för taxeringen. Blir den slutliga skatten högre än den skatt som betalats in så uppstår en kvarskatt som måste betalas in. Har man istället betalat in för mycket skatt så betalar Skatteverket tillbaka pengarna ett halvår senare.

Olika boendeformer

Bo hemma hos sin mamma och/eller pappa
Detta innebär för de flesta att de bor kvar hos föräldrarna lite längre medan de söker lägenhet. Idag är det inte ovanligt att ungdomar bor kvar flera år efter det de fyllt 20, om utrymmet tillåter. Så mycket som 50 procent av alla personer mellan 20 och 27 år bor kvar hemma, åtminstone i storstäderna. Det är framförallt praktiskt för dem som studerar och redan har begränsad ekonomi.

Vara inneboende
Detta är en variant av den förra och innebär att man hyr ett rum hos någon som har lediga rum i en lägenhet eller en villa.

Bo i andra hand
Denna boendeform innebär oftast att man hyr en hel lägenhet (eller villa) av någon som har förstahandskontraktet, men som av någon anledning inte behöver bo där under en längre period som t.ex. ett halvår eller ett år.

Bo i studentlägenhet
I städer med universitet och högskolor finns det oftast studentlägenheter att hyra. Det är små, enkla och billiga lägenheter i långa korridorer, ofta med ett gemensamt kök. De kallas därför ibland för studentkorridorer.

Bo i hyreslägenhet
Att bo i hyreslägenhet brukar oftast betraktas som det första "riktiga" boendet eftersom ett förstahandskontrakt ger besittningsrätten till lägenheten. I samband med det har ingår också ett besittningsskydd. Detta innebär att hyresvärden inte kan säga upp hyreskontraktet hur som helst. En hyresrättsinnehavare har som regel rätt att få hyresavtalet förlängt om hyresvärden vill säga upp lägenheten. De som trots allt inte vill flytta kan pröva ärendet i Hyresnämnden som avgör om det går att bo kvar. Besittningsskyddet innebär också att hyran hålls på en rimlig nivå.

Bo i bostadsrätt
En ännu starkare boendeform är att köpa en lägenhet, en s.k. bostadsrätt. Då äger man lägenheten och blir ofta medlem i en bostadsrättsförening. Till skillnad från en person som hyr sin lägenhet får den som äger sin lägenhet stå för vissa kostnader själv, som t.ex. kyl, frys, diskmaskin och enklare reparationer.

Bo i villa eller radhus
En person som köper en villa eller ett radhus får oftast ett ännu starkare boende som kallas äganderätt. Men detta boende är också ganska dyrt och kräver att husköparen måste ta ett stort banklån för att kunna genomföra husköpet. Dessutom ingår att sköta det mesta av fastighetsunderhållet själv, som att måla om huset, klippa gräset och skotta snö.

Andra sätt att bo
Det finns självklart ytterligare boendeformer som är mer eller mindre bra. Det går att bo "svart" i någon lokal där det egentligen inte skall bo någon. Då finns stor risk att när som helst bli vräkt. I vissa städer finns bostadshotell, som ofta utnyttjas av socialtjänsten för ungdomar som av någon anledning blivit utslängda av sina föräldrar.

Det går också bo i kollektiv eller kooperativ, som innebär att flera personer från olika härkomst bor tillsammans, antingen i samma lägenhet eller i samma hus. De sköter då ofta vissa delar av fastighetsskötseln själv och fattar många gemensamma beslut.

Mer fakta om att bo i hyresrätt
Eftersom hyresrätten fortfarande är den vanligaste boendeformen i Sverige kan det vara på sin plats att berätta lite mer om den. På senare år har hyresrättens vara eller inte vara diskuterats flitigt. Många hyresrätter har t.ex. omvandlats till bostadsrätter i attraktiva områden. Den som haft pengar att köpa en sådan lägenhet har i allmänhet gjort en bra affär. Men eftersom alla inte har råd kan rättviseaspekten diskuteras.

Just rättvisa var en av ursprungstankarna med att starta kommunala fastighetsbolag. Dessa äger stora bostadsområden för att garantera medborgarna ett bra och billigt boende. Men de politiska partierna har ofta olika uppfattningar om hur kommunen skall sköta bostadsmarknaden. Något förenklat skulle man kunna säga att några partier menar att kommunen måste ta ett stort ansvar och se till att alla har råd att bo bra, medan andra partier menar att utbud och efterfrågan ska styra hyrorna och att hyresmarkanden ska få utvecklas utan att kommunen lägger sig i.

Hyresrätternas reglerade hyror har diskuterats flitigt inom svensk politik. I Sverige är hyrorna inte reglerade efter utbud och efterfrågan utan efter vad som står i hyreslagen. Lagen innehåller en rad punkter som avgör hur stor hyran får vara. Även om lagen har blivit svagare på senare år så gäller det fortfarande att inkomsten och möjligheten att betala höga hyror inte skall få avgöra var man kan bo.

Varje år förhandlar de kommunala fastighetsbolagen med hyresgästföreningen om hur stor hyran skall bli året därpå. Privata fastighetsägare måste sedan rätta sig efter det de kommer fram till och får inte ta ut högre hyror för liknande lägenheter.

Försäkringar

Alla svenska medborgare har en grundförsäkring genom de allmänna sjuk- och pensionsförsäkringarna, alltså det som i dagligt tal kallas socialförsäkringen. Skyddet består av en allmän sjukförsäkring, en allmän sjukpension, tilläggspension och en arbetsskadeförsäkring.

Dessa försäkringar sköts av Försäkringskassorna runt om i landet. Premien (avgiften) till socialförsäkringarna betalas via arbetsgivaravgifter, egenavgifter och statliga skatter.

Det går därutöver att att bygga på sitt försäkringsskydd ytterligare. Privata pensionsförsäkringar är t.ex. något som går att skaffa för att få mer pengar vid sidan av den statliga pensionen.

En viktig detalj när det är dags att flytta hemifrån och skaffa en egen bostad är att ordna ett bra försäkringsgrundskydd för sin egendom och för sig själv. I stället för att betala alla kostnader själv, vid t.ex. en olycka, kan du då få större delen av beloppet betalat av ett försäkringsbolag.

Alla försäkringar innehåller olika villkor. Vilka dessa är står i försäkringsbrevet. De flesta försäkringar innehåller en självrisk, som innebär att du måste betala en del av beloppet själv. En självrisk på tusen kronor innebär att du måste betala de första tusen kronorna själv och att försäkringen täcker alla kostnader utöver det. Det går att skaffa försäkringar mot nästan vad som helst.

Hemförsäkring
En av de viktigaste försäkringarna är hemförsäkring som ger ett grundläggande skydd ifall någon skulle göra inbrott eller om en brand skulle uppstå som medför att dina ägodelar går upp i rök. Olika hemförsäkringar innehåller olika villkor och ger också olika ersättningsbelopp.

I vissa hemförsäkringar ingår en drulleförsäkring som innebär att ersättning betalas ut för saker som går sönder. En del hemförsäkringar gäller bara i lägenheten, men inte på saker som förvarars på vinden eller i källaren. Det är därför viktigt att kontrollera försäkringsvillkoren noga.

Egendomsförsäkringar
Om du har särskilt värdefulla föremål i din ägo, som musikinstrument, konstverk eller smycken, går det att göra en tilläggsförsäkring till hemförsäkringen som täcker även denna egendom.

Olycksfallsförsäkring
Försäkrar dig mot olyckor och ersätter dina omkostnader för sjukhusbesök och liknande. I många sådana försäkringar finns också ett invaliditetsskydd.

Livförsäkring
Ger dina efterlevande (maka/make och barn) en viss ersättning om du skulle avlida. En livförsäkring innehåller oftast också invaliditetsskydd. Olycks-, liv- och många andra typer av försäkringar kräver att man lämnar intyg av olika slag. Det kan t.ex. vara ett hälsointyg om det gäller ersättning vid sjukdom. En person redan är sjuk kan oftast inte teckna försäkringen alls. Försäkringsbolagen pratar ofta om att de gör individuella riskprövningar.

Fordonsförsäkringar
Det går att försäkra bilen, båten, husvagnen och andra fordon.

Sedan finns självklart också andra försäkringar, bl.a privata sjukförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar. Många försäkringsbolag har dessutom egna paketlösningar där flera försäkringar byggts ihop. Specialförsäkringar som gäller under en kort tid finns också, t.ex. reseföretagens reseförsäkringar.

Den som har ett eget företag hemma och har inventarier som tillhör företaget behöver oftast en särskild företagsförsäkring. Företagets tillgångar täcks nämligen inte av hemförsäkringen.

När man råkat ut för något som försäkringen täcker måste en anmälan göras till försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget gör sedan en utredning där skadan eller förlusten vägs mot försäkringen. Eftersom försäkringsbedrägerierna är många (folk ljuger om sin skada eller förlust), så brukar sådana ta lite tid och innebära en del administration.

Text:
Jonas Ahlberg och Robert de Vries (red)
,
SO-lärare
Publicerad: 28 februari 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016