+ Visa hela artikelserien
M

Palestina på Jesu tid

Jesus växte upp i ett ockuperat land. Sedan år 63 f.Kr. var Palestina ett romerskt lydrike beläget i det väldiga romarrikets östligaste del. Palestina var ett bergigt land, endast 24 mil långt och 11 mil brett (stort som Småland).
Bild:

I Palestina fanns många judiska grupperingar. Seloterna var de som gjorde starkast motstånd mot den romerska ockupationsmakten.

Palestinas huvudstad var Jerusalem och den hade ca 55 000 invånare. Palestina var indelat i flera landskap.

De flesta judarna, 2,5 miljoner, bodde i Judéen och Galiléen. På Jesu tid producerades framför allt vin, olja och säd, men även mycket frukt och grönsaker.

De största och mest betydelsefulla religiösa och politiska grupperna beskrivs med några fakta nedan.

Judiska grupperingar i Palestina

Det ledande religiösa partiet var det Fariséeiska, som omfattade omkring 6 000 medlemmar. Folkets stora massa stödde Fariséerna. De var mycket fromma och följde lagen ytterst troget. De judar som inte i detalj kunde leva efter lagen föraktades av Fariséerna. I stort sett förhöll sig Fariséerna sig passiva gentemot romarna.

Motvilligt samarbetade man med dessa. Jesus kom ofta i konflikt med Fariséerna. Han ansåg dem högmodiga och självgoda. Han ansåg också att många av deras bud stred mot Guds vilja.

De skriftlärda var jurister och teologer. Många av dem var med i Fariséernas parti. I stora rådet hade de mycket stort inflytande.

Seloterna (selot= ivrare) ansåg att deras religion måste försvaras genom öppet uppror mot romarna. Alla revoltförsök som seloterna deltog i misslyckades. Vid det sista revoltförsöket år 70 e.Kr. krossade romarna Jerusalem och templet förstördes. En av Jesu lärjungar, Simon Ivraren, hade tillhört seloterna.

Bild:

Jerusalem var en välbefäst stad redan under antiken. Men det förhindrade inte romarna från att erövra och återerövra staden vid flera tillfällen. Den värsta förstörelsen orsakades i samband med de två stora judiska upproren år 70 e.Kr och 135 e.Kr varefter judarna fördrevs från Jerusalem.

Sadducéerna tillhörde överklassen och de försökte komma överens med romarna. Sadducéerna förnekade tron på ett evigt liv efter döden. I stället ansåg de att människorna måste nöja sig med livet på jorden. Sadducéerna ansåg att det var mycket viktigt att följa alla regler i gamla testamentet.

Publikanerna arbetade främst som tulltjänstemän och skatteindrivare. De blev rika men också avskydda bland folket, som ansåg att de bedrog både sina egna landsmän och romarna genom sin verksamhet.

Esséerna var en sekt som levde ett strängt avskilt liv i bergstrakterna och i öknen. Esséerna ägnade helt sin tid åt att förbereda Messias ankomst. De längtade efter Messias ankomst och det krig som de skulle föra mot romarna.

Esséerna levde som soldater. Både män och kvinnor bar en enkel vit linnemantel som uniform. De var mycket noga med att hålla buden, särskilt renhetsreglerna. Den som bröt mot lagen om vila under sabbaten, återfick inte fullständigt medlemskap i samhället förrän efter sju år.

Genom de s.k. Döda havsfynden från 1947 har vi fått värdefull information om Esséernas liv.

Uppgifter och frågor

  1. Beskriv landet Palestina.
     
  2. Nämn fakta om det ledande religiösa partiet?
     
  3. Vad ansåg Seloterna?
     
  4. Varför var Publikanerna avskydda?
     
  5. Nämn fakta om Esséerna.
Publicerad: 16 februari 2014
Uppdaterad: 17 november 2016

Annons