M

Hur såg britterna på sitt imperium?

I tidskriften Populär Historia (juli 2006) skrev Dick Harrison om britternas dåtida stolthet över sitt imperium. Det var en stolthet som byggdes upp kring personer och hjältar som Charles Gordon och David Livingstone.
Bild:

Brittiska och franska skepp i strid 1803. Det var tack vare den brittiska flottans överlägsenhet på världshaven som Storbritannien kunde skapa ett världsimperium.

Gordon hjälpte kinesiska regeringen att slå ner Taipingupproret och utsågs senare till guvernör i Sudan. Där avskaffade han slavhandeln och sågs som ett föredöme i styrandet av denna koloni. Han lämnade tjänsten 1879 men återkom 1884 för att försvara huvudstaden Khartoum under mahdisternas uppror. Efter tio månader föll staden och Gordon dödades. Han blev något av ett skyddshelgon för imperiet.

”Om Gordon var imperiets riddare och militära pliktanlete, var skotten David Livingstone dess läkarhelgon, symbolen för imperiets kristna och humanistiska själ. Livingstone föddes 1813 i Blantyne utanför Glasgow. … Davids far var till en början tehandlare men övergick till att bli predikant. Själv sattes David vid tio års ålder i arbete i en fabrik, med arbetstid från 06.00 till 20.00. Detta till trots skaffade sig pojken en gedigen utbildning, varefter han for till Afrika och ägnade livet åt att sprida kristendom, upptäcka nya länder och bekämpa slavhandel. Han såg sig som Guds, Storbritanniens och civilisationens emissarie (utsände). När han upptäckte ett jättelikt vattenfall mitt i djupaste Afrika döpte han det givetvis till Victoriafallen efter drottningen där hemma. När Livingstone avled den 1 maj 1873 var han redan en legend.”

Harrison framhäver den brittiska flottans betydelse, den överlägsna sjömakten som kunde hävda brittiska intressen överallt i världen, vinna sjöslag, frakta trupper mellan imperiets olika delar och därmed åstadkomma erövringar av nya kolonier.

Brittiska guvernörer och förhandlare tog ibland egna initiativ till erövring utan att ha fått order från sin regering. Singapore blev brittiskt 1819 efter en insats av Thomas Stamford Raffles, Ostindiska kompaniets representant i området. Ett annat exempel var annekteringen av Hongkong efter opiekriget och dess fortsättningskrig.

Bild:

Karta som visar det brittiska imperiet.

Harrison skriver om den stolthet över imperiet som under 1800-talet spred sig bland flertalet britter, inte bara bland affärsmän och militärer, utan också bland skolungdomar, arbetare, tjänstemän, bland män och kvinnor. Runt hela världen kunde resande göra sig förstådda på engelska språket och se Union Jack på flaggstänger. Den brittiska och västerländska civilisationen hade visat sin överlägsenhet – den borde koloniernas infödda ta emot med tacksamhet. Och trilskades de, så visade britterna sin militära överlägsenhet. De hade ju kulsprutor att knäcka motståndet med.

Så småningom blev det ekonomin som ändrade inställningen till det enorma imperiet. Det kostade mer än det smakade – kort sagt det blev för dyrt att upprätthålla för invånarna på de brittiska öarna. Kolonierna gjorde sig fria under några årtionden i mitten av 1900-talet. I stället bildades Brittiska samväldet – idag med 53 medlemsstater.

Bild:

Dekorerad tallrik "Britannia Rule the Waves".

Än idag lever stoltheten över imperiet kvar, till exempel när publiken vid BBC’s tv-program Last night of the Proms sjunger den patriotiska Rule Britannia så det dånar i lokalen. Så här lyder de tre första stroferna av sex, texten skriven av James Thomson, tonsatt av Thomas Arne (båda på 1740-talet) troligen inspirerade av den spanska aggression som ledde till kriget om kapten Jenkins öra. Den anknyter särskilt till brittiska flottan men också till brittiska armén.

  1. When Britain first, at Heaven's command
    Arose from out the azure main;
    This was the charter of the land,
    And guardian angels sang this strain:
    "Rule, Britannia! rule the waves:
    "Britons never will be slaves."
     
  2. The nations, not so blest as thee,
    Must, in their turns, to tyrants fall;
    While thou shalt flourish great and free,
    The dread and envy of them all.
    "Rule, Britannia! rule the waves:
    "Britons never will be slaves."
     
  3. Still more majestic shalt thou rise,
    More dreadful, from each foreign stroke;
    As the loud blast that tears the skies,
    Serves but to root thy native oak.
    "Rule, Britannia! rule the waves:
    "Britons never will be slaves."

Lyssna på Rule, Britannia (instrumental)

Uppgifter och frågor

  1. Varför blev Gordon och Livingstone så positiva symboler för det brittiska imperiet?
     
  2. Brittiska flottan hade stor betydelse för imperiets framväxt. Förklara!
     
  3. Hur och varför växte det bland britter fram en stolthet över imperiet?
     
  4. Vad var det som efterhand fick britterna att släppa ifrån sig det mesta av imperiet?
     
  5. Vilka är de centrala raderna i varje strof av Rule, Britannia? Översätt dem?
     
  6. Försök  få ut något mer av innehållet i  denna patriotiska sång, med sina ålderdomliga ord och böjningsformer.

 

Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till bl.a. Direkt Historia, Sanoma Utbildning

Publicerad: 28 oktober 2016

Annons