+ Visa hela artikelserien
M

Framväxten av flickors utbildning under 1700-talet

Flickor hade länge under historien mycket sämre möjligheter att få utbildning än pojkar. Fram tills 1700-talet fick de ofta bara lära sig grundläggande saker som att läsa och skriva lite.
Bild:

Debatten om kvinnans rätt till teoretiska kunskaper var livlig under 1700-talet. Det var många som tyckte att lärdom inte passade för en kvinna och att det enda kvinnor behövde veta var hur man skötte ett hushåll och lydde sin man.

Fattiga flickor ur de lägre stånden hade det allra sämst. Situationen för flickor ur de högre samhällsklasserna var bättre och de kunde få mer utbildning men det ledde bara i sällsynta fall till en fullgod bildning.

Flickor fick ibland till exempel studera en del tillsammans med sina bröder om det hade anställts en informatör för att undervisa dem. En informatör är en manlig hemlärare. Skolor brukade bara finnas till för pojkar.

Men vid början av 1700-talet förändrades situationen till det bättre. Eftersom kvinnobildningens förbättring började i de mer inflytelserika och välbärgade samhällsgrupperna (adeln, prästerskapet, borgarna och ofrälse ståndspersoner) fokuserar den här artikeln på deras utveckling. På sikt ledde detta till att flickor i allmänhet började få bättre utbildningsmöjligheter. Men hur kom det sig att flickor på 1700-talet började få bättre bildning? Vad låg bakom förändringen?

1700-talets debatt om flickors utbildning

Fäder och manliga pedagoger var de som i huvudsak bestämde vad döttrarna skulle undervisas i. De upptäckte att det kunde vara till nytta att ge flickor bättre utbildning.

Relevanta begrepp

Pedagog: En lärd person som sysslar med utbildningsfrågor.

Informatör: Manlig hemlärare

Guvernant: Kvinnlig hemlärare

Flickpension: Liten privat flickskola

Ämnet väckte samhällsdebatt och det började skrivas mer om hur flickor skulle skolas. Flickors uppfostran behandlades i tidningar och det skrevs böcker om temat. Både män och kvinnor deltog i debatten. Olika förslag kastades fram. Vissa hävdade att det var skadligt med för mycket kunskap för det som de kallade ”kvinnans sköra förstånd”. Det befarades att lärdom skulle göra flickor vimsiga. Andra menade på att flickor var lika duktiga på att lära sig saker som pojkar och borde få möjlighet att använda sin begåvning.

Till slut enades man om att flickor behövde få bättre utbildning. Motiveringarna var många. Bland annat hävdades det att skolade damer var mer attraktiva äktenskapskandidater. Det var bättre för männen att få en bildad hustru eftersom det skulle bli trivsammare i hemmet när maken kunde diskutera olika ämnen med sin hustru.

Dessutom hade kvinnan i sin roll av moder ansvaret för barnuppfostran. En välskolad mor hade lättare att undervisa sina barn. Det var också viktigt att kvinnor – som ansvarade för hushållsskötseln – hade tillräckliga kunskaper för att till exempel inte slösa pengarna i hushållskassan för att de inte kunde räkna. Utbildningens mål blev att göra flickor till goda hustrur, kompetenta mödrar och duktiga husmödrar.

Kvinnor skulle utbildas för att underlätta männens liv

Syftet med att förbättra flickors utbildning var alltså till stor del att göra livet behagligare för männen. Men trots att målet var att underlätta männens liv fick flickor mycket nytta av den förbättrade utbildningen. De började få lära sig såväl teoretiska som praktiska kunskaper som flickor dittills ofta bara kunnat drömma om. Detta gav dem meningsfull sysselsättning och möjlighet till att använda sina talanger.

Så småningom kunde kvinnor med hjälp av sina nyvunna kunskaper exempelvis bli författare eller konstnärer. Man började i växande grad anställa kvinnliga hemlärare, så kallade guvernanter, som undervisade flickorna i hemmet. Det dröjde därefter inte länge förrän det öppnades små privata flickskolor som kallades flickpensioner. Eleverna kunde bo på dem på heltid som på en internatskola, eller gå till skolan några timmar dagligen som på en vanlig skola.

Trots att det till stor del var män som bestämde uppfostrans innehåll var det alltså med tiden ofta kvinnor som i praktiken ansvarade för skolningen. Guvernanter och mödrar undervisade flickor i hemmet och lärarinnor i de nya flickpensionerna.

Utbildningen av flickor banade väg för ett mer jämlikt utbildningssystem

Det fanns också kvinnliga pedagoger. Till exempel den franska Marie Leprince de Beaumont (1711-1780) var en av de kvinnliga pedagogernas pionjär. Många av hennes böcker om hur flickors uppfostran kunde förbättras översattes till svenska och lästes i Sverige.

Bild:

Flickskola på landet. Del från en målning gjord av Winslow Homer (1836–1910).

Till skillnad från de manliga pedagogerna som ofta tyckte om att påpeka flickors fel och ställa nästan orimliga krav på dem, hade Leprince de Beaumont flickors bästa för ögonen. Hon förstod att det inte var lätt för flickor att leva ett begränsat liv i hemmets sfär – som ansågs vara kvinnans plats – och försökte hjälpa dem att få ett mer meningsfullt innehåll i livet.

Det fanns också män som hade samma mål. Bland annat den svenska kyrkoherden Olof Kolmodin (1690-1753) förespråkade en ovanligt modern läroplan för flickor. Hans syn på saken presenteras i den tvådelade boken Biblisk Qwinno (= Spegel) (1732 och 1750).

Med hjälp av framåtsträvande kvinnors och mäns insatser förbättrades alltså flickors utbildning under 1700-talet. Förändringen började hos de högre samhällsgrupperna och spred sig under kommande seklen till alla klasser. Till slut möjliggjorde detta uppkomsten av dagens jämställda utbildningssystem.

Läs även om: Innehållet i flickors utbildning på 1700-talet >

Uppgifter och frågor

  1. Vilka var det som ville förbättra flickors utbildning?
     
  2. Var debatterades det om flickors uppfostran?
     
  3. Varför var vissa emot att ge flickor mer kunskap?
     
  4. Varför skulle flickor utbildas bättre?
     
  5. Vem ansvarade för flickors praktiska skolning?
     
  6. Hurdan nytta hade flickor av den förbättrade skolningen?

Mer fakta och frågor kring ämnet hittar du i artikeln om: Innehållet i flickors utbildning på 1700-talet >

 


Text: Sara Medberg, doktorand i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet
Hemsida: http://saramedberg.com

Vill du veta mer om unga damers liv på 1700- och 1800-talet? Följ med på en okonventionell hjältinnas äventyr genom hemlighetsfulla slott och glamourösa balsalar i boken Myndlingen. Romanen är full med romantik och spänning i Sverige under Jane Austens tid. I Myndlingen presenteras Medbergs specialområde - flickors uppfostran på 1700- och 1800-talen - ur ett skönlitterärt perspektiv.

 

 

Publicerad: 20 oktober 2015
Uppdaterad: 17 oktober 2016