M

Expansion, oro och inbördeskrig

Bild:

Roms arméer kom så småningom att dominera den dåtida världen.

Rom tränger söderut

Efter långvariga krig under slutet av 200-talet f.Kr hade romarna besegrat alla sina grannfolk. Romarna kunde nu ordna för sig i Italien. De följde principen ”Söndra och härska”. De kuvade folken gjordes till bundsförvanter (allierade). En del blev romerska medborgare, andra inte.

Bundsförvanterna fick inte föra krig. Alla tvister skulle hänskjutas till senaten i Rom. Nu blev det äntligen fred mellan de städer, som förut krigat mot varandra. Två tredjedelar av jorden tvingades de besegrade lämna ifrån sig. Där placerade romarna soldater och andra medborgare, som höll ett öga på de underkuvade. Sådana områden kallades kolonier.

Medborgarskap

Romerskt medborgarskap innebar flera fördelar. Lagarna var olika för medborgare och andra, avgifter av olika slag också. En romersk medborgare fick inte behandlas hur som helst. Aposteln Paulus hade medborgarrätt. När han vid ett tillfälle kastades i fängelse och behandlades illa, talade han om att han var romersk medborgare, ”Romanus sum”, dvs ”jag är romare”. Förskräckta släppte fångvaktarna ut honom.

Städer, vars invånare inte fick medborgarrätt, hoppades få den om de höll sig väl med romarna. Detta var ofta en orsak till att uppror var sällsynta. Den fred som romarna garanterade var en annan. Livet blev tryggare. De utplacerade kolonisterna, före detta soldater var en tredje. En fjärde var vägnätet som gjorde det möjligt för den romerska krigsmakten att snabbt slå ner uppror och detta avskräckte.

Kamp mot Storgrekland och Pyrrhus

Det enda område i Italien som romarna inte kuvat var Storgrekland, de städer, som grekiska utvandrare en gång hade grundat. Nu var de rika hamnstäder med stor handel. Denna handel och sjöfart ville senaten i Rom ha kontroll över. Särskilda ämbetsmän var redan valda för detta. En konflikt måste komma.

Grekerna tänkte inte ge sig. De kallade på hjälp från kung Pyrrhus i Epirus, nuvarande Albanien. Han kom segerviss med sina stridselefanter. De skrämde vettet ur romarnas hästar,  och Pyrrhus vann slag efter slag.

Men segrarna blev dyrköpta för Pyrrhus. Mängder av hans soldater stupade. Då suckade han: ”En sådan seger till och jag är förlorad.” En seger med mycket stora förluster kan bli början till ett nederlag och kallas därför än idag för en pyrrusseger. Pyrrhus skickade sina diplomater till senaten och erbjöd fred. Den gamle Appius Claudius fick senaten att vägra.

Den som vinner sista slaget, vinner kriget. Så  tänkte romarna ofta. De dresserade hästarna att stå emot elefanterna och kom igen. År 275 f.Kr möttes härarna åter. Romarna sköt brandpilar mot elefanterna. I sanslös skräck rusade dessa bakåt och trampade in i de egna leden. Striden blev oavgjord. Pyrrhus begav sig då hem, och de grekiska städerna gav upp.
Läs även om krigen mot Kartago >

Bild:

Karta som visar romarrikets expansion under 100-talet f.Kr.

De starka tar för sig

Det fanns de som tjänade på krigen. Till exempel så klirrade det i statens kassa. Man tog in skatt från de erövrade områdena, provinserna. Så kallades romerska landområden utanför Italien. Krigsbytet kunde säljas och fångarna säljas eller hyras ut som slavar.

Även soldaterna fick små delar av krigsbytet. De var bönder, och de hade blivit lovade jord när kriget var slut.

När soldaterna återvände hem var ingenting sig likt. De odlade vete, men ingen ville köpa. Det visade sig att billigare vete importerades från provinserna, samma områden som soldaterna hade vågat livet för att erövra!

De såg också hur gammal bondejord slagits ihop till stora gods. Där gick slavar och planterade vinrankor och olivträd. ”Vilka hade tagit för sig så mycket jord?”, undrade bönderna. Snart visste de. Det var rika köpmän, som handlade med säd, vin, oliver och metaller. Ingenting gav högre status än att äga jord.

De som tidigare varit höga ämbetsmän i Rom kunde bli prokonsuler i de erövrade provinserna. Prokonsulerna hade i uppdrag att leverera skatterna till staten. Många av dem tog ut mer skatt än de borde. Det gjorde dem så rika att de kunde bli godsägare.

För bonden som hade kämpat som soldat återstod bara att dra till Rom. Och där bli en av de tusentals arbetslösa som levde på understöd från staten. Bland de arbetslösa fanns också många hantverkare. Även de hade förlorat på krigen eftersom slavarna hade tagit deras arbeten.

Bild:

Under århundradet f.Kr brottades Rom med stora inrikespolitiska problem.Flera inbördeskrig avlöste varandra där olika fältherrar stred om makten. Bild från serien Rome (HBO).

Inbördeskrig, germaner och slavuppror

Tiberius Gracchus hade valts till folktribun. Han krävde att stora delar av statens jord skulle delas ut till de arbetslösa bönderna, som nu levde på understöd. För utan bönder skulle det snart inte finnas några soldater kvar att ta ut till hären. Senaten motsatte sig med all kraft hans krav. Under ett tumult som utbröt mördades Tiberius av ett stort antal senatorer. Men oron fortsatte. För att få ett slut på den lät en konsul, utan rättegång, avrätta 3 000 av Tiberius anhängare. Och ingen jord delades ut till de egendomslösa.

Det var oroligt inte bara i huvudstaden. Från trakterna söder om Östersjön trängde tiotusentals germaner in i norra Italien. Riket räddades av en härförare som hette Marius. Han skaffade soldater genom att värva arbetslösa i Rom. De fick betalt för att strida och blev lovade krigsbyte och en bit jord efter kriget. Det gjorde soldaterna trogna mot Marius och inte mot senaten. Det här innebar slutet på den tid då hären bestod av värnpliktiga bönder. Från och med nu bestod den i stället av värvade trupper, som blev sin härförares privata armé.

Slavarna gjorde motstånd. Det visar fynd av fångceller med järnbojor på ett gods. Från Capua i Syditalien rymde år 73 f.Kr slaven Spartacus. På kort tid samlade han ihop en armé på 70 000 slavar och hotade Rom. Men till slut kunde upproret slås ner av den mer stridsvana romerska hären. Längs Via Appia korsfästes 6 000 fångar att dö.
 

Stark påverkan från Grekland

Grekland erövras
Samtidigt med det sista kriget mot Kartago (slutade år 146 f.Kr) hade Rom anfallit och erövrat Grekland. De plundrade den rika handelsstaden Korint på alla sina skulpturer och målningar. Även templen tömdes på sina värdesaker. Samma öde drabbade andra grekiska städer och bytet skeppades till Rom.

När romarna fick se de grekiska städerna, tyckte de att deras egen stad såg bra torftig ut. IGrekland bodde gudarna i tempel av marmor målade i vackra färger. I Rom var templen rödbruna och klädda med plattor av tegel.

Romarna var överlägsna i krigen. Men i konst, litteratur och vetenskap var de underlägsna. Där tog de nu grekerna till läromästare.

I Grekland stod mängder av statyer vid templen, längs gatorna och på torgen. I Rom fanns inget sådant. De grekiska konstnärerna väckte beundran, särskilt Fidias.

Romarna roffade åt sig allt vackert de såg. Parker och torg i Rom smyckades med grekisk konst. Grekiska skulptörer lockades över. Det som grekerna tyckte var vackert, tyckte också romarna om.

Leva och tala som grekerna
Det blev fint att tala grekiska, och praktiskt också. För runt hela Medelhavet talades grekiska, särskilt i affärslivet och den högre utbildningen. Rika romare anställde grekiska lärare till sina barn.

Precis som hos grekerna blev gymnastik, massage, idrott och bad populärt. Läkare och frisörer anlitades allt mer. Romarna tog efter det grekiska frisyrmodet; frisyren skulle likna Alexander den stores.

Uppgifter och frågor

  1. Hur kom det sig att de besegrade folken inte gjorde uppror?
     
  2. Varför ville många bli romerska medborgare?
     
  3. Hur behandlade romarna sina besegrade motståndare?
     
  4. Vad betyder uttrycket ”söndra och härska” – enligt din åsikt?
     
  5. Vad menas med ordet ”Storgrekland”?
     
  6. Förklara ordet ”pyrrusseger”. Även ett fotbollslag kan vinna pyrrussegrar. Kan du finna en förklaring till det?
     
  7. Hur har ordet ”koloni” fått sin betydelse?
     
  8. Hur förändrades jordbruket efter krigen mot Kartago och Grekland?
     
  9. Kriget är slut och du vänder hem till din bondgård. Vilka problem möter du?
     
  10. De stora erövringarna skapade problem för invånarna i Rom. På vilka sätt?
     
  11. Varför var det så oroligt i Rom efter krigen?
     
  12. Vilka grupper kunde skaffa sig stora rikedomar i Rom?
     
  13. Marius gjorde en viktig insats. Vilken?
     
  14. Vilka var Tiberius Gracchus hårdaste motståndare? Varför mördades han?
     
  15. Varför har namnet Spartacus blivit så känt?
     
  16. Ge några exempel på hur den grekiska smaken och kulturen påverkade romarna.

 

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare

Publicerad: 13 augusti 2016
Uppdaterad: 07 december 2016