M

Etruskerna

Norr om Rom ligger ett område som kallades Etrurien. Det har namn efter Etruskerna, som en gång bodde där. Vi vet inte säkert varifrån de kom. Deras språk kan vi läsa, men inskrifterna berättar just ingenting om dem.

500-talet f.Kr var etruskernas storhetstid. Då hade de erövrat Rom och etruskiska kungar regerade där. De dränerade sankmarken mellan kullarna och utrotade myggen som spred malaria. Vattnet leddes i ett dike till Tibern. Diket täcktes och blev senare den stora tunnel, som kallas Cloaca maxima, det stora avloppet. Mynningen i Tibern syns än i dag.

Hos etruskerna fanns hantverkare och rika köpmän. Där fanns familjer som lagt under sig stora gods. Slavar odlade vete, vin och oliver åt dem. Ibland gjorde slavarna uppror tillsammans med slavarna i städerna. På havet seglade etruskiska skepp. De var fruktade, för de var Medelhavets värsta sjörövare.

Etruskerna hade järnmalm och skog och kunde smälta järn. Det gjorde dem så mäktiga, att de behärskade hela norra Italien och handeln i västra Medelhavet. Järnmalmen fanns på ön Elba och på fastlandet. Järnet lockade feniciska och grekiska köpmän. Fenicierna betalade järnet med purpur och papyrus. Grekerna kom med keramik, vinrankor, olivträd, med alfabetet och många nya idéer.

Vaser och andra kärl dekorerades med figurer ur de grekiska sagorna. När krig hindrade grekerna att komma blev keramiken trist. Etruskerna behövde den inspiration som grekerna gav.

Etruskerna gjorde Poslätten fruktbar genom att anlägga kanaler för bevattning. De dikade också ut träsk och kämpade mot malarian.

Den etruskiska konsten visar ofta hur mannen och hustrun festar tillsammans, en sed som chockade grekerna. Kvinnorna i den etruskiska överklassen tycks ha varit ovanligt jämställda.

Etruskerna trodde på gastar och spöken, både onda och goda väsen. Till de senare hörde Febris, som sänkte febern hos de sjuka. Därifrån har vi via romarna fått ordet feber. Termin och terminal har vi från guden Terminus som skyddade gränserna och som man offrade blod och aska till en gång om året.

Bild:

Relief på en etruskisk gravsten. En man med lyra står mellan två dansande kvinnor. Motivet återspeglar fest/ritual i samband med begravning.

Etruskerna tydde fåglarnas flykt och läten, studerade molnens rörelse och blixtarna under åskväder. De romare som fick lära sig spådomskonsten, höll den hemlig inom familjen. De kallades augurer och de kunde också tyda offerdjurens inälvor. När viktiga beslut skulle fattas i Rom, blev de rådfrågade. Och man lydde dem.

På 300-talet f.v.t. sände romerska adelsmän sina söner på utbildning till etruskerna. De lärde sig till och med etruskiska, som var helt olika latinet. Även hos romarna blev spåmännen, augurerna, mäktiga. En del av spåmännen tillhörde förnäma etruskiska familjer.

Uppgifter och frågor

  1. Etruskerna tycks ha haft stor betydelse för romarna. Anteckna några exempel på detta.
     
  2. Etruskerna hade kontakter med folk utanför den italiska halvön. Vilka slags kontakter och med vilka folk?
     
  3. Finns det något mer som du finner intressant med etruskerna? Vad i så fall?

Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia.
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9
 

Publicerad: 30 december 2013
Uppdaterad: 18 oktober 2016