M

Den vite mannens börda

Bild:

 "Den vite (?) mannens börda". Samtida (1899) satir från tidningen Life som visar de "vita" kolonialmakterna framburna av sina "färgade" undersåtar.

Joseph Rudyard Kipling föddes i Indien 1865. Han blev författare, mest känd för sina berättelser om britternas kolonialvälde i Indien och för sina barnböcker, speciellt Djungelboken, som kom ut 1894. Tre år senare fick han Nobelpriset i litteratur redan vid 41 års ålder, den yngste någonsin bland litteraturpristagare. Han tyckte att européernas imperialism var bra och nödvändig. Denna inställning har kritiserats hårt och skadat Kiplings anseende som författare.

1899 erövrade USA den tidigare spanska kolonin Filippinerna med ytterst brutala metoder – med en kvarts miljon dödsoffer bland invånarna där. Kipling stödde denna imperialsim och detta otäcka krig genom att publicera sin dikt ”The White Man’s Burden” (Den vite mannens börda).

Här följer några av de sju stroferna – nummer 1 och 5 – först på engelska och sedan på svenska.

The White Man’s Burden

Take up the White Man’s burden –
    Send forth the best ye (you) breed –
Go bind your sons to exile
    To serve your captives’ need;
To wait in heavy harness,
    On fluttered folk and wild –
Your new-caught, sullen peoples,
     Half-devil and half child.

Take up the White Man’s burden –
    And reap his old reward;
The blame of those ye better,
    The hate of those ye guard –
The cry of hosts ye humour
    (Ah, slowly!) toward the light: -
“Why brought ye us from bondage,
    Our loved Egyptian night?”

Den vite mannens börda

Ta upp den vite mannens börda,
    sänd män med mod och spänst
i landsflykt, sänd er bästa flock
    till era fångars tjänst
att träla i tungt harnesk (rustning)
    att ge en vettlös hord  (vild samling människor)
ett vilt, nyss fångat folk – halvt barn,
    halvt djävlar – värn (skydd) och vård.

Ta upp den vite mannens börda –
    och skörda vad han alltid får:
hån från dem ni bättrar,
    hat från dem ni skyddar,
skri från skaror ni tillmötes går.
    Oh, långsamt! Hän (i riktning) mot ljuset:
”Varför för ni oss från träldom (slaveri),
    från vårt älskade egyptiska mörker?”

Brittisk livsstil i Indien och andra asiatiska kolonier

Under 1800-talet utvecklades en speciell brittisk livsstil i Indien. Efter sepoyupproret och sedan Brittiska staten 1858 tagit över styret av Indien ökade klyftorna mellan brittiska tjänstemän och de infödda. Britterna umgicks i sina klubbar, firade hemlandets högtider och traditionella fester. I ”Vinden från väst” (Atlantis 2007) skriver Runo Nessén om administrationens tjänstemän, köpmän, bankfolk, advokater, läkare och militärer som godtogs som medlemmar. Andra kunde uteslutas för att de hade asiater bland sina förfäder, liksom en kinesisk förmögen köpman, en indisk läkare eller en infödd advokat från Bengalen.

Vissa grupper av européer var också uteslutna – småhandlare, butiksägare, sjömän, soldater, polismän.

Britterna kände sig mer utanför det indiska samhället – och höll sig också medvetet på sin egen kant. Varken de eller indierna hade glömt den grymma hämnden efter sepoyupproret. En ökad vaksamhet växte fram. Resorna från hemlandet blev snabbare. Det gjorde det lättare för brittiska kvinnor att resa till Indien. Fler goda viktorianska äktenskap ingicks och de brittiska familjerna hade sin brittiska sociala samvaro. Från den hölls lokalbefolkningen borta.

Även andra etniska grupper hade sina avskilda klubbar för social samvaro. Det gällde exempelvis för indier och det gällde för kineser i Indien, Singapore, Hongkong.  Men när imperiet firade sina särskilda högtider som exempelvis drottningens födelsedag, då godtogs blandning mellan olika etniska grupper. Då rörde sig brittiska gentlemän i frack, deras hustrur i glittrande klänningar, högre officerare i uniform bland malajiska sultaner, indiska rajor och prinsar, kinesiska miljonärer och religiösa storheter.

Uppgifter och frågor

  1. Hurdana är de människor som reser ut för att kolonisera?
     
  2. Hurdant är det arbete som kolonisatörerna måste utföra?
     
  3. Hurdana är de människor som bor i kolonierna?
     
  4. Vad får den vite mannen – kolonisatören – för tack för att han bär sin tunga börda – dvs uppfostrar och hjälper koloniernas invånare?
     
  5. Sammanfatta med egna ord hur Kipling ser på koloniseringen och hela imperialismen.


  6. Ge exempel på hur britterna på sin fritid levde avskilda från de infödda indierna – och från andra folkgrupper från Sydostasien.
     
  7. Varför växte denna klyfta, denna avskildhet fram?
     
  8. Vilka grupper måste britterna trots allt respektera? Vad kunde ha hänt om även dessa grupper blivit nonchalerade och undanskuffade?

 

Text: Hans Thorbjörnsson, medförfattare till Prio Historia, Sanoma Utbildning
Texten ingår som fördjupningstext i det digitala lärarstödet till Prio Historia.
Webbplats: PRIO - Sanoma Utbildnings nya läromedelserie i SO åk 7-9

Publicerad: 13 mars 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016