Den vite mannens börda

Brittisk livsstil i Indien och andra asiatiska kolonier

Under 1800-talet utvecklades en speciell brittisk livsstil i Indien. Efter sepoyupproret och sedan brittiska staten 1858 tagit över styret av Indien ökade klyftorna mellan brittiska tjänstemän och de infödda. Britterna umgicks i sina klubbar, firade hemlandets högtider och traditionella fester. I ”Vinden från väst” (Atlantis 2007) skriver Runo Nessén om administrationens tjänstemän, köpmän, bankfolk, advokater, läkare och militärer som godtogs som medlemmar. Andra kunde uteslutas för att de hade asiater bland sina förfäder, liksom en kinesisk förmögen köpman, en indisk läkare eller en infödd advokat från Bengalen.

Vissa grupper av européer var också uteslutna – småhandlare, butiksägare, sjömän, soldater, polismän.

Britterna kände sig mer utanför det indiska samhället – och höll sig också medvetet på sin egen kant. Varken de eller indierna hade glömt den grymma hämnden efter sepoyupproret. En ökad vaksamhet växte fram. Resorna från hemlandet blev snabbare. Det gjorde det lättare för brittiska kvinnor att resa till Indien. Fler goda viktorianska äktenskap ingicks och de brittiska familjerna hade sin brittiska sociala samvaro. Från den hölls lokalbefolkningen borta.

Även andra etniska grupper hade sina avskilda klubbar för social samvaro. Det gällde exempelvis för indier och det gällde för kineser i Indien, Singapore, Hongkong.  Men när imperiet firade sina särskilda högtider som exempelvis drottningens födelsedag, då godtogs blandning mellan olika etniska grupper. Då rörde sig brittiska gentlemän i frack, deras hustrur i glittrande klänningar, högre officerare i uniform bland malajiska sultaner, indiska rajor och prinsar, kinesiska miljonärer och religiösa storheter.