+ Visa hela artikelserien
M

Den viktorianska eran

Vad vi kallar den viktorianska tidsåldern är perioden från omkring 1830 fram till sekelskiftet 1900. England stod på höjden av ekonomisk och politisk makt. Men mot slutet av perioden kom dock farliga konkurrenter. Efter det fransk-tyska kriget 1870-1871 var det nya Tyskland med sin nationalism en allt farligare makt.
Bild:

Drottning Viktoria har gett namn till denna tidsperiod.

Viktorianerna

I februari 1840 gifte sig drottning Viktoria med prins Albert. Han sägs ha haft omfattande kunskaper, en fast karaktär och en ofantlig arbetsförmåga. Han kom också att arbeta ihjäl sig. Medelklassen betraktade Viktorias och Alberts liv med gillande. De stod för medelkassens ideal: morgontidighet, regelbundenhet, rostbiff och Yorkshirepudding. Plikttrohet, moral och sedlighet var det som gällde.

Gentlemannaidealet genomsyrade den viktorianska perioden. En man skulle vara ekonomiskt oberoende och ha god skolutbildning med tonvikt på humaniora och sport. Helst skulle han ha utbildat sig vid Eton eller någon liknande skola. En gentlemans uppgift var att ägna sina krafter åt nationen och imperiet.

För den välsituerade kvinnans uppfostran låg betoningen på sällskapstalanger med pianospel och språk.

Tidskriften Punch med sina välkända karikatyrteckningar över samtida händelser tillhör en av den viktorianska epokens "institutioner". Den grundades 1841 och fanns kvar till långt in på andra hälften av 1900-talet. Men sin höjdpunkt nådde den just under senare delen av 1800-talet och kring förra sekelskiftet.

Rävjakten

Jakten var en gentlemannasyssla framför andra. Hästen och jakthundrarna var förenade med aristokratins och jordägarnas livsstil. I England kunde jorden inte längre föda befolkningen. Jorden hade till väsentlig del endast lyxvärde som jaktmark åt de stora godsägarna. Vad gör dessa rika människor för samhället, undrar Thomas Carlyles - de skjuter rapphöns!

Strachey tar prins Albert som exempel. Aristokratin betraktade först drottning Viktorias tyske man Albert med misstänksamhet och ogillande. Men plötsligt upptäckte man med häpnad, att prins Albert, "vid ett besök på landet hade deltagit i rävjakt och skött sig märkvärdigt bra. Man hade alltid tagit för avgjort, att hans ridkonst var av något utländskt, tvivelaktigt slag, och nu fick man se honom hoppa över grindar […] och flyga iväg efter rävarna, som om han varit född och uppfostrad i Leicestershire. Var det möjligt, att de misstagit sig och att Albert var en bra karl, när allt kom omkring?"

Aristokratin

Under hundratals år hade Storbritannien styrts av en liten aristokratisk elit. Denna elit ägde det mesta av landets tillgångar och var också den som hade den politiska makten. Även om medelklassen under den industriella revolutionen kom att erövra en allt starkare position i samhället, behöll aristokratin det politiska och kulturella greppet över landet.

Historikerna Lytton Strachey och J. F. C. Harrison karaktäriserar aristokratin under den viktorianska tiden. Den engelska aristokratin tillbringade vanligen endast en del av året på sina lantegendomar. Jakten var då ett starkt inslag i det sociala livet. Under "the London Season", från sen vår till augusti, bodde de i sina stora eleganta våningar i West End, där livet kretsade kring baler, banketter, garden parties, teater, Ascot och Eton. Förmögenhet (huvudsakligen ärvd) och pärsvärdighet (ärftlig) ledde till hög befordran. Därför var det, säger Strachey, svårt att misslyckas, hur oduglig man än månde vara.

Medelklassen kom att ta efter aristokratins sätt att leva och deras värderingar. Den sociala rangen var betydelsefull och strävan att umgås i de rätta kretsarna var viktigt.

Vem som helst omgicks man inte med. I en Punchteckning från 1892 kan man se två flickor och deras moder promenera förbi tre välklädda damer.

- Där går ju Spicer Wicoxes, Mamma! De vill gärna träffa oss. Borde vi inte träffa dem.
- Naturligtvis inte. Om de vill göra vår bekantskap, är de inte några att bry sig om. Endast de personer som inte är intresserade av vår bekantskap är det lönt att göra bekantskap med.

Bild:

I det viktorianska England rådde enorma klasskillnader. Kvinnan till vänster föreställer antagligen en dam ur aristokratin eller den högre borgarklassen, medan kvinnan till vänster representerar arbetarklassen.

Aristokratins ideal bromsade industriella utvecklingen

Detta att borgerligheten ville efterlikna aristokratin kom att få en hämmande effekt på det brittiska näringslivet. En sann gentleman såg ned på handel och industriarbete. Sådana näringar ville han helst inte syssla med. Därför kom även medelklassen att placera sina pengar i jordegendomar snarare än i industrin. Också i deras undervisning fick exempelvis litteraturen en högre status än teknologi och ekonomi.

Bild:

Ombord på en omnibus 1892. En ögonblicksbild från den moderna staden där människor från olika samhällsklasser möts på ett helt nytt sätt. Den viktorianska tiden var annars en väldigt strikt och pryd tid då till exempel män och kvinnor inte fick bada i samma badhus. Del från en målning av Anders Zorn (1860-1920).

I Tyskland rådde det motsatta förhållandet. Därför kom också Tyskland att passera Storbritannien som industrination. Man mätte då staternas styrka i deras industrikapacitet. Industrin och den teknologiska utvecklingen tillsammans med befolkningens storlek var avgörande för staternas militära kapacitet. Vid tiden för sekelskiftet började man se på staterna som konkurrerande individer. Det gällde att vara den största och starkaste. Folk ställdes mot folk.

Arbetarklassen

Klyftan mellan de övre klasserna och arbetarklassen var oerhörd. Sjuttiofem procent av befolkningen tillhörde arbetarklassen. Större delen av den manliga befolkningen var i arbete från det de fyllt femton år. Få av dem som levde tillräckligt länge hade möjlighet att få pension. Det gällde att arbeta så länge man orkade. Högre ålder medförde också lägre lön och rädsla att hamna på arbetsinrättningar. Även barn under femton år arbetade vid sidan av skolan. Otryggheten och arbetslösheten var också något som utmärkte arbetarklassens vardag. Fruktan för att bli sjuk och det inkomstbortfall detta skulle medföra spökade alltid i bakgrunden.

Arbetstakten bestämdes ofta av maskinens gång. I textilindustrin kunde väverskorna inte sitta på tio timmar. Många av den kvinnliga delen av arbetarklassen arbetade som tjänstefolk i borgarnas hem.

Gustav Steffen skriver om de prostituerade och helt utslagna i Londons East End på 1890-talet. Han beskriver barn med avtärda ansikten och askgrå hudfärg. I East End vimlade det av de lägsta bland de olyckliga - de prostituerade. De skildras som fruktansvärt avskräckande varelser både i moraliskt och fysiskt hänseende. Tidpunkten var när den så kallade "Jack the Ripper" härjade bland de prostituerade. De levde, säger Steffen, under beständig dödsångest för den mystiske "Jack the Rippers" kniv.

 

Litteratur:
J.F.C. Harrison, Late Victorian Britain, Fontana Press, 1980
Robert A. Huttenbach, The British Imperial Experience, Harper & Row, 1966
Lawrence James, The Rise and Fall of the British Empire, Abacus, 1997
Lytton Strachey, Drottning Viktoria, Hökenberg, 1921
Herbert Tingsten, Viktoria och viktorianerna, Aldus/Bonnier, 1965
Litteraturens världshistoria: Sekelskiftet, första världskriget; Nationalismen, ed. Jansen, F.J. Billeskov, Norstedt, 1991
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Läs mer om

Publicerad: 24 augusti 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016