S

Bistånd och utvecklingspolitik

Bistånd minskar fattigdomen i världen. När ett rikt land som Sverige hjälper fattiga länder med kunnande och pengar kan dessa länder växa, både ekonomiskt och politiskt. Då kan de stärka eller utveckla ett demokratiskt samhällsskick och skapa förutsättningar för att minska fattigdomen.
Bild:

Arbetet med att minska fattigdomen i världen kräver samarbete och uthållighet.

Målet för det svenska biståndet är att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Alla svenskar som betalar skatt bidrar - hur mycket som ska avsättas bestäms av regeringen i den årliga budgeten. Länge har det varit cirka en procent av BNP.

Bistånd är både humanitärt bistånd och mer långsiktigt utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet är det mest omfattande, även om den akuta nödhjälpen kanske syns mest (läs mer nedan).

Biståndet ska hjälpa biståndsländerna att själva få inkomst från handel

Med hjälp av bistånd får fattiga länder möjligheter att utveckla sitt jordbruk och övriga näringsliv. Då skapas nya inkomster för dem, bland annat genom att exportera sina produkter till andra länder.

Sverige verkar för att handelshinder tas bort som idag hindrar fattiga länder från att få tillträde till världsmarknaden.

Biståndet utformas nu efter mottagarnas behov

Sedan västvärldens organiserade bistånd kom igång på 50-talet har det successivt utformats efter mottagarländernas behov och önskemål. Från början handlade u-hjälp om att bygga till exempel skolor och sjukhus. Detta är naturligtvis bra i sig. Men i de politiska diskussionerna om biståndet insåg allt fler att västeuropeiska modeller för att bygga välstånd inte enkelt kan överföras till andra länder och kulturer.

Ett nytt begrepp blev ”bistånd på mottagarnas villkor.” På 1990-talet etablerades begreppen utvecklingssamarbete och samarbetsländer.

Två sorters bistånd

Grovt indelat finns det två sorters bistånd: det humanitära biståndet och det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Humanitärt bistånd är akut hjälp när nöden är stor. Utvecklingssamarbete är långsiktigt stöd till andra länders utveckling.

Av Sveriges bistånd under 2011 på cirka 35,2 miljarder kronor gick ungefär hälften till bilateralt bistånd och hälften till multilateralt bistånd. Drygt 3 miljarder fördelades som humanitärt bistånd.

1. Långsiktigt utvecklingssamarbete

Det långsiktiga utvecklingssamarbetet bedrivs i sin tur i två former, bilateralt och multilateralt.

Det bilaterala samarbetet innebär stöd från Sverige till andra länder eller regioner. Det här är den största delen av svenskt bistånd och det organiseras framför allt genom Sida, till olika projekt och program.

Ett fåtal länder får budgetstöd, det vill säga stöd som betalas direkt till samarbetslandets nationella budget. Budgetstödet utgör i regel bara några få procent av Sveriges totala bistånd och betalas endast ut till länder som uppfyller de tydliga krav som Sverige satt upp.

Multilateralt samarbete innebär att många givarstater går samman kring gemensamma mål i världens utvecklingsländer, och pengarna kanaliseras via olika multilaterala organisationer (t.ex. FN). Till skillnad från det bilaterala biståndet, där Sida är den huvudsakliga aktören, så hanteras det multilaterala biståndet främst av Utrikesdepartementet. Sveriges deltagande i multilateralt samarbete sker främst via FN:s utvecklingsprogram UNDP, FN:s barnfond UNICEF och Världshälsoorganisationen WHO. Sverige bidrar även till Världsbankens verksamhet och till EU-ländernas gemensamma utvecklingssamarbete.

2. Humanitärt bistånd

Humanitärt bistånd handlar om akut hjälp vid nödsituationer. Det är FN som har ett tydligt samordnande ansvar vid humanitära aktioner. Sida ger därför bara humanitärt bistånd till de organisationer som deltar i den FN-ledda samordningen vid en katastrof. Till skillnad från det långsiktiga utvecklingssamarbetet där olika givarländer har sina egna agendor, så grundar sig humanitärt stöd på den internationella Folkrätten (det rättssystem som reglerar förhållandet mellan stater).

FN:s millenniemål – ett internationellt samarbete

Millenniemålen är åtta mätbara mål för minskad fattigdom, som ska vara uppnådda senast år 2015. Till exempel ska fattigdom och hunger halveras och alla barn ska få gå i grundskola.

Sverige och ytterligare 190 länder undertecknade, i september år 2000, avtalet Millenniemålen. Detta avtal innebär att varje land tar ansvar för att förverkliga dessa mål. Däremot måste det internationella samfundet göra särskilda insatser för att Afrika och Sydasien ska lyckas nå målen.

Åtta mål som ska vara uppnådda år 2015:

1. Utplåna extrem fattigdom och hunger: Mellan åren 1990 och 2015 ska andelen människor, som lever på mindre än en dollar per dag, halveras. Samtidigt ska andelen som lider av hunger halveras.

2. Uppnå allmän grundskoleutbildning: Alla flickor och pojkar ska få grundskoleutbildning senast år 2015.

3. Främja jämställdhet och ökade möjligheter för kvinnor: Utbildningsskillnader beroende på kön ska elimineras, helst före år 2005, men inte senare än år 2015.

4. Minska barnadödligheten: Dödligheten bland barn under fem års ålder ska minska med två tredjedelar fram till år 2015.

5. Förbättra mödrars hälsa: Mödradödligheten ska minskas med tre fjärdedelar fram till år 2015.

6. Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar: Spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar ska stoppas före år 2015.

7. Försäkra en miljömässigt hållbar utveckling: Alla länder ska arbeta efter principerna om hållbar utveckling. Och slöseriet med naturresurser ska minskas. Målet är att halvera andelen människor utan tillgång till rent vatten före år 2015. Ett annat mål är att livsvillkoren för minst 100 miljoner människor som lever i slumområden signifikant ska ha förbättrat före år 2015.

8. Utveckla ett globalt partnerskap för utvecklingssamarbete: Det är ett mål att utveckla ett öppet, rättvist och ickediskriminerande handels- och finanssystem och att i detta beakta behoven hos de minst utvecklade länderna.

Målen hänger ihop

De olika millenniemålen är ömsesidigt beroende av varandra. Spädbarns- och mödradödlighet till exempel, påverkas av hushållens och lokalsamhällenas inkomster, sysselsättning, jämställdhet, tillgång till mat, vattenförsörjning, sanitära förhållanden och utbildningsnivå. På FN:s svenska sida om millenniemålen kan du läsa om hur det går


Text: Sida, Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete
Hemsida: Sida - Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

Publicerad: 01 mars 2014
Uppdaterad: 18 oktober 2016

Annons